Inga Magnusson

Jag tar mig numera inte in mellan bilderna med text och inte vet jag hur jag ska få dem i någon bestämd ordning så nu blir det huller om buller.

 

Igår var vi på Amerikabrevet, ett bygdespel i Källtegen i Blomskog utanför Årjäng. Det spelas varje år ett par gånger här på plats och nästa år tror jag att det är 25:årsjubileum. Av dem som nu agerar är många barn och barnbarn till dem som startade.

 

Dramat bygger på en verklig familj som utvandrade härifrån, om deras liv och leverne och om hur det var förr. Det är en beskrivning utifrån berättelser och brev som finns bevarade och även rekvisita. Jag tror att psalmboken som finns med är en den som verkligen fanns då.

 

Det hela skrevs av bl.a.  Erik Aronsson om jag minns rätt, men har vidareutvecklats av musikgruppen runt gamla "Lill-Ingmars" och i år fanns en regissör på plats för att hjälpa till. Introduktionssången som jag tror heter "Ve källa" är oerhört gripande, en hyllning till dem som levt i bygden, de som slet och brukade marken och försökte få en utkomst från ibland ganska torftiga förutsättningar. Den är oerhört gripande och vi var många som satt där med tårade ögon när den framfördes.

 

Amerikabrevet är en berättelse om riktiga människor och riktiga öden, den handlar också förstås ytterst om allmängiltiga spörsmål som männniskor brottats med i alla tider:

Hur ser mitt friutrymme ut?

Vilket är bäst för mig och min familj?

Vågar jag bryta upp och resa till det okända?

 

Det är alltså inte bara en beskrivning av vad som sker utan i hög grad om människornas inre  vånda inför viktiga livsavgörande beslut. Årets föreställning var bra, den var bättre än när jag såg den för många år sedan. Ljud och dramatik funkade, bra tempo och sångerna var fint framförda av vuxna och barn, musiken bra som vanligt. Och vi är särskilt nöjda med att Peter lyckades så bra med frisyren. ;-) Det låg mycket slit bakom den.

 

Runt Amerikabrevet är det numera en slags hantverksmässa. Bilder ovan är en salig blandning från spelet och från hantverksmässan.