På sparken ...
.. över snö och is med sin älskade, rymde hon med sitt yngsta barn, medan det äldsta lämnats till släktingar, allt för att komma ifrån sin man. Men ekipaget blev upphunnet av rekordelig äkta man med följe och färden gick tillbaka hem igen till det gamla livet. Motvilligt lades därefter år till år med ett rejält antal barnafödslar. Nej, inte film och inte nu. Men på riktigt och för länge sedan. Valfriheten var inte stor, speciellt inte för kvinnorna. Att ta sig ur ett dåligt äktenskap var nästan omöjligt. Idag har vi svårt att föreställa oss hur ofritt och slitsamt vardagslivet var för "vanligt folk".
Den grymma historien ovan och många andra gripande, men också fruktansvärt roliga historier har vi frossat i, i kväll lördag tillsammans med goda vänner. Ett par av oss har ett oerhört gott minne för berättade historier + dramatisk begåvning att återberätta dem och jag är inte en av dem! ;-) Kanske borde detta bli underlag till Sillerudsboken nr 3 eller nr 4! Om så där 20 år!
Vi har ömsom beklagat, ömsom stimmat och skrattat så tårarna har trillat. Och det ville liksom inte ta slut förrän klockan var bortåt halv två på natten. Nu ses vi kanske igen i mars någon gång, resan för dem går till andra sidan jordklotet för en längre vistelse där. Vi önskar lycka till och hoppas på att kunna följa dem på bloggen!
Det var ingen trerätters idag, jag prioriterade en rejäl eftermiddagspromenad istället. Ego! Det blev sparrissoppa där basen härstammade från i våras när vi fick färsk vit sparris av fiskegäster. Till det nygjort bröd, rökt lammstek, rökt fläskbog, rökt rådjurskött och ostar. Till efterrrätt förstås brulé med den hederliga gamla gasolbrännaren. Det var helt ok och jag förkovrar mig långsamt i brulé-genren. ;-). Idag tog jag hälften farin och hälften vanligt socker till karamelliseringen ovanpå och det var lagom kombo.
Den grymma historien ovan och många andra gripande, men också fruktansvärt roliga historier har vi frossat i, i kväll lördag tillsammans med goda vänner. Ett par av oss har ett oerhört gott minne för berättade historier + dramatisk begåvning att återberätta dem och jag är inte en av dem! ;-) Kanske borde detta bli underlag till Sillerudsboken nr 3 eller nr 4! Om så där 20 år!
Vi har ömsom beklagat, ömsom stimmat och skrattat så tårarna har trillat. Och det ville liksom inte ta slut förrän klockan var bortåt halv två på natten. Nu ses vi kanske igen i mars någon gång, resan för dem går till andra sidan jordklotet för en längre vistelse där. Vi önskar lycka till och hoppas på att kunna följa dem på bloggen!
Det var ingen trerätters idag, jag prioriterade en rejäl eftermiddagspromenad istället. Ego! Det blev sparrissoppa där basen härstammade från i våras när vi fick färsk vit sparris av fiskegäster. Till det nygjort bröd, rökt lammstek, rökt fläskbog, rökt rådjurskött och ostar. Till efterrrätt förstås brulé med den hederliga gamla gasolbrännaren. Det var helt ok och jag förkovrar mig långsamt i brulé-genren. ;-). Idag tog jag hälften farin och hälften vanligt socker till karamelliseringen ovanpå och det var lagom kombo.
Kommentarer
Postat av: Selma
Det finns en hel del dramatik bara det finns de som minns och kan berätta.
Postat av: Gisan
Det där lät ju som så nära trerätters man kan komma utan att vara just trerätters. Lät mycket smaskigt alltihop :-) Kramar...
Postat av: Inger Maryissa
Ja, speciellt kvinnorna hade det verkligen inte lätt förr
de kunde oftast inte ta sig ur ett dåligt äktenskap utan var tvugna att bita ihop och härda ut
och dessutom ett slitsamt liv och många barnafödslar som även det måste ha tagit på krafterna
Tur att det blivit bättre
Postat av: Zarah
Nej, inte ego. När man träffas goda vänner är inte maten huvudsaken även om det är ett trevligt inslag! Mmm, den historien från verkliga livet är tänkvärd även om det inte är nutid.
Trackback