Om män som slår kvinnor...

... handlar artikeln. Det är förfärligt om hon har rätt och det kan hon mycket väl ha eftersom hon har både utbildning i och yrkeserfarenhet av ämnet.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article15202586.ab 
 
"Deras beslut att slå, hota eller döda är länkade till en för dem omedveten eller medveten känslomässig upplevelse. Dessa känslomässiga upplevelser sitter kvar som räfflor i männens hjärnor. De förändras inte genom samtal, eftersom det som hatet utgörs av är känslomässiga urspårningar sen förr. Och då känslorna blir starka eftersom männens självkänslor blir hotade så försvinner förnuftet helt. Intelligens, utbildning, social status har ingen betydelse."
 
Artikelförfattaren menar att rättssystemet och omvärlden måste sluta upp med att försöka få slagna, hotade och misshandlade kvinnor att förlåta sina män. Kvinnorna måste få hjälp att slippa de här männen istället, för  processen fram till att få män att sluta slå är så oerhört lång och osäker. Många kvinnor blir ihjälslagna under tiden den pågår och resultatet av behandlingsarbetet med de här männen är osäkert, man försöker "bota" skador som ligger djupt i personligheten, skapade på tidig nivå. De kan inte hjälpas med vanlig samtalsterapi.
 
"Även om mannen på sikt inte vinner några fördelar av att ha ihjäl sin partner så anser han att han i handlingen har upphöjt sin egen självkänsla och status. Det är alltså inte en relation en hatande och hotfull man bryr sig om utan bilden av sig själv." 

Kommentarer
Postat av: anne

Män som slår, tycker de sig inte vara berättigade att göra det? Och hur kan en sådan rättighet gå bort med hjälp av samtalsterapi? Litet generellt så där...

Svar: Nej, det har tydligen visat sig svårt att terapia bort manligt våld mot kvinnor. Men om det nu finns en metod som hävdas i svarsartikeln så är det naturligtvis värt att sätta alla de här männen på den. Och under tiden ska de förstås vara inlåsta, det är inte kvinnorna och barnen som ska låsas in.
Inga Magnusson

Postat av: Lennart Carlstedt

Hon har skrivit en bok om psykopater. Sant är att det krävs terapi i åratal för dessa män. Svårt att säga om det finns "obotliga" män. Hon har rätt i att man ska lämna vid första slaget (vilket tyvärr inte alltid är så lätt för kvinnan).

Däremot har Eva Rusz andra märkliga åsikter, t ex att barn blir skadade för livet om de kommer till dagis före två års ålder och att mamman måste vara hemma eftersom män inte är kapabla att ta hand om små barn. Vilket hon också fått mycket kritik för. Själv blir jag också misstänksam när någon kallr sig "relationsexpert".

Svar: Hon kanske sammanfattar sina utbildningar och sin erfarenhet på ett enkelt sätt och kallar sig relationsexpert. Inte helt fel, för det finns ju yrkeskunskap i branschen.
Absolut rätt att lämna en man vid första slaget och direkt. Oavsett ånger och löften så kommer allt slag nr två att hänga i luften och sen allt det andra våldet, våld som inte sällan utökas till att omfatta även barnen.

Nu tror jag ju att barn oftast är rätt så härdiga och mycket väl tål dagis före två års ålder, men man bör kanske vara mer uppmärksam på att en del barn är skörare och kanske behövde vara hemma lite längre i en miljö som inte är så mångfacetterad med kaskader av intryck. Jag vet inte vad hon har för forskningsbelägg för sin åsikt.

Att endast mamman kan ta hand om små barn låter som trams, såvida det inte handlar om att skydda amningen. För det är väl det enda som endast en mamma kan göra. Den känslomässiga kontakten kan pappan lika bra. Himla bra att barn i dag har tillgång till två föräldrar, det märks verkligen skillnad för mig som har jobbat med barn sedan slutet av 60-talet. Vilken tillgång med dubbelt så mycket föräldrar jämfört med tidigare när allt som rörde barnen i stort sett låg på mamman.
Inga Magnusson

2012-08-05 @ 22:53:54
Postat av: Lennart Carlstedt

Tack för svaret, Inga! Genomtänkt och klokt.

På Skogomeanstalten i Göteborg har man terapi, enskilt och i grupp, med sexualbrottslingar. Våldtäkt är som bekant mer en maktdemonstration än en sexakt. Det svåraste är att få dem motiverade till terapi men den här specialgruppen har många års erfarenhet och goda resultat av behandlingen.


Jag håller med dig om att det finns barn som inte klarar av dagis, barn med autism t.ex. Kritiken mot Eva Rusz pekar bl a på att det ite finns några studier som bevisar hennes teser.


Sen är det en annan sak att det på många håll finns för stora barngrupper och för lite personal men det är en helt annan femma.

2012-08-06 @ 23:06:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback