Politik ...
... intresserar mig, inte som en radda sakfrågor men som demokratiskt fenomen. Jag menar det där trägna vardagsarbetet som syftar till att lotsa ett dilemma fram till en lösning som både är rimlig och kan omfattas av en majoritet.
Jag har ikväll, för ovanlighetens skull, varit med på ett politiskt medlemsmöte i vår lilla kommun. Det leddes skickligt med vänlighet och humor genom en diger dagordningen fram mot kloka beslut. Och jag är full av beundran för dessa tappra som orkar fortsätta att vara demokratins kärntrupper, de som måste finnas där för att det statsskick som vi har valt att ha, ska fungera. För om ingen vill ta på sig uppdraget att vara sina väljares representant i olika beslutsfora så fungerar inte demokratin. Om inte någon vill ta på sig ansvaret för de beslut som måste fattas, så blir det inget folkstyre. Man ska veta att det jobbet sker till största delen oavlönat på fritiden. Dessutom innebär det ofta att man får kritik och ibland rent ut sagt ovett, sällan uppskattning.
Min beundran och eloge till dem som har de här politiska uppdragen i nämnder och styrelser! Och det gäller oavsett partifärg och nivå i systemet.