Chockade ...
... tar vi emot beskedet att en känd Sillerudsprofil, Hans B. avlidit till följd av skador som drabbade honom i samband med en olyckshändelse. Hans hade ett starkt engagemang för bygden, vilket visades genom hans arbete i Silleruds församling, i Karlstads stift, i hembygdsföreningen och på andra sätt. Hans var en duktig fotograf och jag brukade berömma hans fina bilder i församlingens tidning. Han var dator- och internetkunnig (utbildade i it inom kyrkan) och läste också min blogg. Vi diskuterade ibland innehållet i en del inlägg. Vårt medkännande går till Kerstin, sönerna och övriga anhöriga.
Uppdaterat: Nästa chock kom idag lördag kväll då vi fick reda på att en granne till oss, tvärs över skogen här, Bengt på Holstorpet avlidit i förrgår efter en tids sjukdom. Han var jämngammal med oss ungefär. Jag känner honom inte så väl men hans föräldrar umgicks med Rolands föräldrar i ungdomen så familjen finns med i den gemensamma historien. Vi tänker på de närmast anhöriga som nu drabbats av sorg.
Så här är livet, en blandning av glädje och sorg och vardagsbekymmer som vi inte alltid råder över. Och min blogg är en dagbok som speglar hur mitt liv ser ut med alla ingredienser.
Uppdaterat: Nästa chock kom idag lördag kväll då vi fick reda på att en granne till oss, tvärs över skogen här, Bengt på Holstorpet avlidit i förrgår efter en tids sjukdom. Han var jämngammal med oss ungefär. Jag känner honom inte så väl men hans föräldrar umgicks med Rolands föräldrar i ungdomen så familjen finns med i den gemensamma historien. Vi tänker på de närmast anhöriga som nu drabbats av sorg.
Så här är livet, en blandning av glädje och sorg och vardagsbekymmer som vi inte alltid råder över. Och min blogg är en dagbok som speglar hur mitt liv ser ut med alla ingredienser.
Kommentarer
Postat av: Veiken
Vi har också känt liemannens vinddrag när han kommit till nära vänner. Han är inte rättvis utan väljer sina offer helt på måfå känns det som. Vi som hittills har stått vid sidan av känner sorg, vemod och förstår ingenting. Livet är en skör tråd som vi ska vara rädda om. Ingen vet när det är dags....
Postat av: Lena
Ännu en påminnelse om att ta vara på varje dag!
Postat av: Suss
Usch, det är jobbigt när det kommer sådana där besked i skov. Gammalt skrock säger att det brukar vara 3 i följd, men det är bara att hoppas att det är just skrock. Trist och sorgligt är det i alla fall, oavsett hur många det är som bara plötsligt är borta.
Postat av: Selma
Så är det "Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans".
PS. I min ände ser det ok ut med bloggadressen.
Trackback