Årjängs marknad 2011
Årjängs marknad är en av Sveriges största. Det är verkligen många tusen besökare och 300 knallar måste man neka i år, de fick inte plats.
Nedan; stilstudie av Vild-Hasses korvförsäljning. Vi pratar med honom varje år en stund och i år såg han piggare ut än förra året. Han drar sina poetiska ramsor och plingar och klingar i klockspel. Och god korv har han. Vi köpte björnkorv, renkorv och älgsalami.
Julia hoppar!
Äntligen ett utbud av gummistövlar! Jag köpte ett par till jobbet, rastvaktsstövlar, för lite längre fram när det blir kallare.
Gissar att såna här blir köpta till presenter.
De här verkar vara med på marknaden varje år, de säljer hantverk och spelar och sjunger.
Sen köpte jag förstås ljung av Charlie precis som varje år, fast han hade lite mindre med i år än han brukar. En midjeväska slank med också för 129 kr. Den jag har nu börjar bli utsliten. Strumpor blev det också, 15 par för 100 kr. Det fanns ännu billigare, 20 för 100 kr. Det blev några påsar marknadskarameller också. Lite hos Tommy och Inga-Lill förstås som varit med osm försäljare i många år, men också av ett par från ´Hallsberg. Vi pratade en stund och hittade ett antal gemensamma bekanta. Kluriga korkar till öppnade flaskor och plastlock till typ ölburkar köpte jag också. En kåltallrik tog vi tillsammans med 4 goda vänner. Det blev Nordmarksfiskarna den här gången, där fanns sittplats. Smakade bra, inte för salt.
På kvällen hade vi lite samkväm med goda vänner. Det blev en uppsluppen kväll med lite show och historieberättande. Vi kunde konstatera att vi var fyra olika nationaliteter; svensk, tysk, serbisk och ukrainsk. Men vi känner varandra väl och skojar bra ihop. Vi har en lång historia delvis gemensam.
Jag bjöd på ovanlig bjudmat; kokt´pepparrotskött på älg med pepparrotssås, kokt potatis, ärtor, morötter, och skivad kålrot. Och pannacotta med björnbärssås (köpte på marknaden). Pepparrotskött är nostalgi för mig. Det var en vanligt söndagsmiddagsmat när jag var barn. Och lustigt nog var det så för vår serbiske vän, men de brukade ha selleri som grönsak till.
När jag kokar pepparrotsskött så ska vattnet vara saltare än man tror och gärna någon buljongtärning i om det inte finns färdig egen buljong, + morötter, lagerblad, pepparkorn, kålrot, lök, purjo. Sen ska köttet svalna i buljongen. Det ska koka tills det är 90 - 95 grader på stektermometern. Såsen gör jag på buljongen förstås, med (soja) grädde och mycket pepparrot och en liten slatt senap.
Idag söndag har det varit hemmapyssel och så långpromenad med Oskar och svampplockning. Det har blivit för dåligt med det nu när Jazz har varit sjuk.
Nostalgi, nostalgi detta med marknad. Jag brukar alltid åka på Hallsbergsmarken och gå där med I-L. I år får jag ställa in, vi far nog till Umeå och det drar trots allt mer.
Pepparrotskött är söndagsmiddag för mig också, mor gjorde det alldeles otroligt gott och såsen var alltid utan pepperrot, så var och en fick pytsa i så mycket den personen kände för. Undrar om jag skulle klara det? Att laga till menar jag.
Satt och blev lite nostalgisk efter att ha läst ditt inlägg. Det är evigheter sen jag besökte en marknad. När jag kom till perrarotsköttet .....mmmmmm......det måste jag laga denna veckan. Trevlig sen söndag kväll.
Vi köper alltid korv av Vild-Hasse när vi ser honom på marknader vi besöker. :o)
Pepparrotskött var bland det bästa jag visste som liten och fortfarande förstås men jag gör det så himla sällan... hmmm... kanske på söndag!