Ambitionsnivån ...
Så här är det. Jag har gått ner i tjänst till att jobba 80 % istället för heltid, som jag gjort hela mitt vuxna liv i stort sett. Omedvetet så försöker jag hinna lika mycket på jobbet i alla fall, jag flyger som en skållad råtta från det ena till det andra. Men det är klart att det inte går. Jag har ju faktiskt mindre arbetstid och det går inte att hinna med lika mycket som på en heltid.
Intellektuellt kan jag acceptera det men i praktiken blir det ändå fel. Jag tar på mig de arbetsuppgifter jag brukar göra och så räcker inte tiden till. Jag som alltid gillat att gå till jobbet upplever plötsligt att jag är missnöjd med min egen arbetsinsats när jag inte får tiden att räcka till som den borde. Och det är inte lika roligt på morgonen att gå till något som känns som en halvmesyr. Kanske lika bra att jobba heltid, vara trött som busen, men nöjd med jobbet ändå för jag har hunnit allt. Då är det i alla fall roligt att gå till jobbet. Just nu vet jag varken ut eller in. Men jag har ju ett läsårs prövotid, vi får se om jag kan lära mig att växla tempo. Det är inte så lätt att lära gamla hundar sitta, eller hur är det man säger.
Det beror nog mycket på hur din arbetstid är. Har du en ledig dag så märks det men slutar du bara tidigare är det väldigt lätt att du jobbar lika mycket. Så kände jag det och ser det ofta när det gäller mina kollegor!
Znogge: Jag har onsdagen ledig men det hjälper inte ändå tydligen.
Jag hoppas du kommer in i ett lugnare tempo, för egentligen vill du ha litet mer fritid. Om jag förstått dig rätt.
Har du tillsammans med rektor definierat dina arbetsuppgifter? Vilka 20% ska du INTE göra?
Så här kan du ju inte hålla på i ett helt läsår - bjuda kommunen på 20% av din lön och pensionspeng.
Läraryrket är ett yrke och inte ett kall. Sätt gränser för dig själv. Det är svårt och nästan omöjligt att säga nej till ett barn(eller kollega), som behöver hjälp, men utbrändheten lurar bakom knuten. Bussiga Inga, hon fixar det.....
Låter jag som det gamla fackombud jag en gång var?
Jag är inte förvånad, dels är du ambitiös till max och en mycket bra pedagog/lärare. Det är klart du inte hinner 100% på 80, sådan enkel matte förstår t o m jag, fast jag är helt värdelös på just det ämnet. Du måste släppa taget om något och det är det som är det svåra. Jag har egentligen inget gott råd till dig, kan bara säga att jag förstår alltihopa. Hoppas du kommer fram till en lösning innan du arbetar ihjäl dig!
Detta Läraruppror kom nyss via min mail.
http://www.namninsamling.com/site/get.asp?bjorklund11
Det är inte lätt att ställa om.Titta om det är några arbetsuppgifter du kan överlåta på någon som jobbar full tid. Kanske någon har de ersättningstimmar du har "lämnat"
Jag tror att det kan funka rätt bra om några veckor - sedan vill du aldrig mer jobba heltid! :)
De som tjänar mest på att man går ner i tid är arbetsgivarna, eftersom man i regel envisas med att hinna göra samma saker på kortare tid. Hoppas du får ordning på detta snart. Ha det bra.
Ja du får helt enkelt ta reda på vad du numera INTE skall göra! Och verkligen INTE göra det! Jag tror när du väl fått struktur på det kommer du kunna njuta av din extra ledighet! :)
Lilleman har allt varit med på jobbet...han ääälskar att plocka med nallarna kan jag lova...;-) Men jag kan INTE låta honom gå fritt där - nej, nej! Inte ÄN iallafall....;-)
Trolda - kram :)
Det där är lurigt och man får nog passa väldigt ordentligt på sig själv.
jag kommer själv ihåg hur det var när jag jobbade deltid, men ändå försökte hinna med lika mycket som innan
det är inte så lätt att ställa om sig...
Alla: Tack för kloka tankar runt mitt dilemma. Det värmer att få så många omtankar i sammanhanget. Jag tar till mig allt och det känns som om Ni har hjälpt mig att vidga perspektivet. Så blir det ofta när man lägger ut ett dilemma för fler att hjälpa till med. Själv riskerar man alltid att bli smalspårig när paniken slår till. Jag går vidare lite klokare än förut. Och ska försöka bekämpa mina egna ambitioner med nya vapen, eller hur man ska uttrycka det.