Taxen hittad!
Han kom till Snarkil! Rune på Åsen ringde och frågade om vi saknade en tax. Jag mötte Roland i Faggebyn, han var på väg hem från ett möte i Årjäng, så vi åkte upp till Tollersrud till Per och Rune och fick tag i honom. Tydligen hade han blivit bjuden på en godbit och blivit kvar där så att det bara var för oss att hämta hem honom. Han kom glatt springande på vägen emot oss med hög svansföring, inte det minsta trött! Hur det nu kan vara så, Snarkil är en bra bit hemifrån, så där en 7 kilometer fågelvägen, om han sprungit över skogen och ingen enkel terräng heller.
Skönt att han är hemma, jag har varit helt förstörd den här eftermiddagen, jättelessen och trott det värsta (som vanligt!).
Nu klockan 8 kvällstid är både taxen och vi hemma, men inte mycket nyttigt blev gjort, mest oro och lyssnande efter hundskall och bilåking.
Tur att vi fick honom till slut. Roland hade annars planerat att iförd pannlampa gå in i skogen där han försvann ur pejlen och försöka finna honom där. Det kunde ha blivit en dryg natt i mörkret. Tack alla som hjälpt till och lyssnat och letat, ingen nämnd - ingen glömd.
Men så underbart. Vilken fasa. Jag känner personer som förlorat sin hund och i detta fallet var det en tax när den gått en liten egen runda.Har tänkt på Oskar lite då och då sedan jag läste Dina rader.
ÅH SÅ SKÖNT!!!!!! Jag är jätteglad för din skull, vet hur mycket du tycker om Oskar. Inte ett dugg ångerfull verkade han heller, de har väl inget samvete våra fyrbenta vänner.
Puh! Så skönt att det gick bra!
Men så skönt att kunna läsa att lillslarvern kommit tillrätta!
Har varit orolig må du tro...
Ha dé!
Alla: Tack för medkänsla och sympatier! Hela dagen har verkligen varit ockuperad av Oskars frånvaro! Hur kunde han gå så långt genom skogen, på jakt efter rådjur, som också sågs i Snarkil? Han måste rimligen ha gått betydligt längre än de 7 kilometer som det är fågelvägen ungefär till Tollersrud där vi hittade honom? ??
Och se ut som om det inte bekom honom ett enda dugg, han är lika pigg och glad. Jag har fortfarande inte hämtat mig från chocken över att han försvann bara så där!
Åh vilken tur!! Förstår precis hur ni kände er då man väntat på Smilla många timmar flera gånger.
Precis samma sak som med Oscar, hon kom till brasan med svansen högt viftade och mådde hur bra som helst medan vi var rödmosiga av gråt.
Sååå skönt att ha Oskar hemma igen! Han har god kondition och gott om jaktlust. Då är en mil en bagatell, när det är barmark. Jag antar att han gottar sig i soffan idag?
TT o Lena: Han verkar inte alls så tagen av den långa jaktturen (som hans matte blev! Jag var helt förstörd hela dagen över att han var borta!) Han är lika pigg, inga onda fötter, ingen träningsvärk, inget extra sömnbehov. Han är stark som en björn!