SET ...
Men ett obligatoriskt SET-arbete på en skola är ingen garanti för att mobbning och kränkningar inte förekommer. Det måste varje skola undersöka förekomsten av, precis som Skolverket påpekar i sin kritik av skolors arbete med detta. Vi måste ha undersökningsinstrument så att vi kan ta reda på var mobbning förekommer och sedan jobba med det på klassnivå utifrån de resultat som kommer fram. I klasser som inte har mobbning och kränkningar så blir det meningslöst att hålla på med schablonmässiga insatser bara för syns skull. Som Skolverket påpekar så är det meningslöst att tröska ett avancerat antimobbningsprogram i klasser som inte är drabbade av mobbning.
Mobbning, maktmissbruk och lektionsstörande uppförande bland elever är ofta inte orsakat av att barn och ungdomar är okunniga om hur man bör vara mot varandra. Det har de lärt sig tidigt och gediget genom återkommande information av föräldrar, dagisfröknar och skolpersonal. Eftersom elakheter inte orsakas av brister i kunskap så kan de inte utrotas genom upplysningskampanjer. Orsakerna är djupare än så; det är lustfyllt att ha makt, det är kul att leka på lektionstid, barn och ungdomar kan inte avkrävas ett långsiktigt ansvar för sina egna studier osv.
Det måste alltså finnas ett förebyggande arbete som skapar trygghet i klassen och på skolan, samt tydliga regler för uppförande, regler som också innehåller information om konsekvenserna när någon väljer att överträda dem. För det måste finnas konsekvenser, annars riskerar skolan att bli ett reservat för dåligt uppförande; det enda stället i samhället där man kan uppträda elakt och provocerande och ändå vara välkommen nästa dag igen. Lärdomen att sånt är ok, är inte bra att ha med sig från sin skoltid, för det funkar ingen annanstans än i just skolan; inte tillsammans med släktingar, inte med grannar, inte med vänner, inte på arbetsplatsen, inte i föreningen, inte i politiken.....!
SET har nu råkat i vanrykte eftersom det använts fel och anklagas för att ha terapeutiska inslag som en skola inte ska syssla med. Och det är lite synd, för rätt använt kan det vara riktigt bra. Det är vettigt som träning till ett bra ledarskap för läraren och till att skapa ett bra samarbetsklimat i klass.
Så sant du skriver om att kunna uppföra sig illa och slippa konsekvenserna. Likadant är det med skolk.
Media debatten ligger på fotknölsnivå och handlar bara om de "stackars barnen som har det svårt".
Skolan måste ta ansvar och kliva ur sin attityd av skyddad verkstad. Hur ska ungdommar plötsligt en dag kunna förstå hur arbetslivet fungerar, där det krävs att man är på jobbet, passar tider och uppför sig?
Vi använder oss av SET på skolan och jag är lite tudelad i frågan huruvida jag tycker om det eller inte. Jag upplever att elever med diagnoser och de elever som behöver det bäst är de som tillgodogör sig sämst. De nästan värjer sig mot uppgifterna. Visserligen lyssnar de och jag är helt öpvertygad om att det tillför dem ngt. Samtidigt lyckas de snirkla ur sig den mer "allvarliga" tonen eller delen av uppgiften på något besynnerligt sätt så att uppgiften inte blir fullt så där bra som man har tänkt.
Själv har jag många gånger funderat över om det inte skulle vara bättre att ha klassens pysseltimme eller någonting i den stillen istället. Alla i klassen gör någonting trevligt tillsammans och gärna i klassrummet så att ytan blir tillräckligt liten att alla är tvungna att både mötas och stötas med varandra men under trevliga former. Det är ju svårare att vara stöddig, eller upprätthålla fasader och attityder när man har just bara lite kravlöst trevligt.