Inga Magnusson

Det handlar inte om att jag vill visa upp trädgården för att jag tycker den är så himla fin, för det är den inte. Men min blogg är en dagbok och det är bra att dokumentera hur det ser ut ibland eftersom jag inte kommer ihåg hur det ser ut runt huset under olika faser av växtsäsongen. Trädkapningar och buskröjningar och andra stora ingrepp görs ju inte mitt i sommaren men det är då resultatet ska synas.


Så här ser det ut nere vid vägen. Bertrand gjorde en kulturellt stor gärning genom att börja göra de här namnskyltarna. På så sätt visas numera upp för alla och envar vad husen heter. Ofta är husnamnen gamla och traditionsenliga. Lihaget betyder egentligen ett litet skogsområde (hag) på gården Liane. Det gamla huset Lihaget var ett litet hus på andra sidan vägen ägt av socknen, där den allra fattigaste kunde få en bostad mot en liten arbetsinsats. Krukorna här är ren lera. De var ordentligt grönmossiga efter vintern och jag fick skura dem. Nu börjar de vittra sönder också. Borde kanske ha slängt dem redan nu men de får gå en säsong till fast de är fula som stryk. Har formen av grekiska amforor men inte alls så vackra.


Spirerorna där borde jag ta bort, de är så glesa och risiga men under dem växer så fina vilda gullvivor.  Björkarna åker nog nästa vinter. Vi har så många andra träd på tomten och de här har blivit för stora och torra i grenarna.


Spireor är tacksamma, särskilt den sort som heter norsk brudspirea. Syrenbusken trivs ihop med en gammaldags  rosbuske som har rosor med fantastisk doft. Tänkte nog att jag skulle sakna de två stora fina tallarna som vi tog bort i vintras men det känns helt ok. Vi var tvungna att planera för en lättvindig transport av ved från vedhuset och in till källartrappen. 


Flaggan börjar bli sliten och verandastolparna måste delvis bytas ut. Fattar inte hur det går till att träet bara blir som pulver och papper. Det är inte gammalt.  Fönsterblomlådorna är inte uppe än, men de kommer nu den här helgen. Vintergäcken har farit illa av vintern och torkat lite.


Jag kan inte låta bli att köpa blommande påskliljor tidigt och sätta ut dem. De har blommat över och de som blommar nu är de som jag satte ut som blommande förra året. Bra för det blir en lång säsong med flera omgångar blommor. Trädgårdsvivor av olika slag trivs här. Äppelträdet är en kär present som jag fick för ett år sedan av min sista klass. Korten på eleverna är inplastade och finns kvar lika fina. Kompost och förvaringslådor döljs bra av syrénerna där borta.


Runt altanen är det lite osorterat, får ta itu med det till sommaren när det blir mer sammanhängande tid. (Tror jag innan i alla fall). Märkligt att den där tujan i den stora krukan har överlevt i flera år och stått ute både vinter och sommar, lika fin. Undrar om jag skulle våga plantera om den i en större kruka? Den spränger snart den här med sitt rotsystem. Eller också växer den över alla bräddar då?


Jag bara älskar penséer. Kan inte hjälpa det. Men det ska bli lite andra blommor också vartefter risken för frost minskar. De här tål ju att hänga frostnupna efter en kall natt men är lika fina igen framåt lunchtid.
Och blommar snällt hela växtsäsongen om man nyper av det som är utblommat. I år har jag varit noga med att gödselvattna dem ofta och det ger resultat i frodig blomning.

I år tvättade  och oljade gubben altangolvet tidigt och det blev bra. Vi funderar ibland på att lägga någon färg på men ännu så länge har det inte blivit så.


Grillen här är alldeles för liten egentligen men det går. Här ute tillbringar vi många timmar under sommarhalvåret. När vi gjorde golvet så verkade det stort men det är himla skönt. Vi tänker ibland att vi ska glasa in en del men det ligger också på is eftersom vi har andra byggprojekt igång.  



Den stora termometern där är en gåva från en tacksam tysk bekant som Roland hjälpte vid ett husköp. Den syns inne från köksfönstret.


Jag har dem i trädgården och de är inte planterade. Det är vilda vivor som följde med från mitt föräldrahem när jag tog med syréner och planterade här. Under spirean trivs de. Om inte de var så fina skulle jag har tagit bort de risiga spireorna för länge sedan.