Cat Stevens på hovet 7:e maj 2011
Dotter och Kristian var på Cat Stevens premiär på Europaturnén. Det var på hovet i Stockholm. Deras förväntningar var måttliga innan, Stevens är ju rätt gammal vid det här laget och röster kan ju ta stryk av ålder. Men det var helt suveränt säger hon i telefon nu precis innan de flyger till NYC.
Cat Stevens heter något annat, har en svensk mamma från Gävle tror jag och delvis bodde han i Sundsvall under uppväxten. Han valde alltså att göra sin återkomst på scenen i Sverige, i Stockholm och publiken var minst sagt nöjd.
Min favorit är förstås "Morning has broken". Den sjöng jag ofta tillsammans med barnen när de var små och jag spelade gitarr till (herregud så avlägset det låter!), väldigt mycket 68 över det hela då vi var många som sysslade med gitarrplink trots uppenbar obegåvning ;-).
Jag minns nu när jag hör klippet på You Tube från konserten att mitt sjungande och musicerande med barnen fanns med i ett större sammanhang.
(Nedanstående blev alldeles för långt innan det blev färdigt så läs det bara om Du är speciellt intresserad av små barns fostran!)
Jag trodde alltså på att barn mår bra av att utveckla alla sina sidor, inte bara det självklara med språk, böcker och intellekt, utan också motorik, estetik, musik, etik, ledarskap, osv.
Musik: Det innebar att de redan från späd ålder fick höra på alla sorters musik, alltså även rätt mycket klassiskt men även andra typer. Jag sjöng och spelade med dem, vilket naturligtvis lika väl kunde ha varit avskräckande, för jag är inte särskilt bra på det. Ha ha...! De uppmuntrades också att spela instrument i kommunala musikskolan, det blev piano och trummor och gitarr om jag minns rätt.
Konst, bild: Det betydde också att de fick konstböcker redan som små och konstbilder. Det fanns också hela tiden massor av målarfärger + papper av olika slag och keramiklera att skapa med. Fingermålning förstås när de var minst. Och vi testade olika tekniker för bildskapande. Vi gjorde serier med bilder och text tidigt. Och så fanns det böcker på engelska som vi läste innan de börjat med engelska i skolan, för att lyssna på språkrytmen, alltså engelska översättningar av välbekanta böcker vars innehåll de redan kunde.
Motorik, samarbete: Huset byggdes så att de skulle få röra sig mycket inomhus som små barn, med möjlighet att klättra, gunga, krypa, gå, springa, spela bandy från hallen till vardagsrummet, spela bordtennis i källaren. Och sen skjutsades det till diverse idrottsträningar och jag stod bredvid och hängde i bilen hur många timmar som helst! Det blev tennis, innebandy, fotboll, ridning, squash, badminton och lite hockey.
Etik, självständighet: Och så fick de tidigt resa ut i världen på egen hand, på utbytesresor och andra resor för att lära känna andra människor med andra värderingar och livsstilar än i vår familj.
Specialintressen: Datorer och med bildskaparprogram till den som visade såna intressen, fast vi begrep inte vad det handlade om.
Ledarskap: De fick turas om att leda de andra två barnen i städning av några allmänna utrymmen i huset en gång i veckan, och likaledes turas om att vara chefskock över de andra en gång i veckan, söndagen. Då ingick att själv välja menyn, skriva inköpslista och tala om vad de andra två barnen skulle göra. Jag låg på soffan och tränade på att hålla mig i skinnet, men finnas till hands om något gick över styr eller råd efterfrågades.
Allt som handlade om mat, djur, natur, jakt och slakt fanns så nära inpå, så det fanns ingen anledning att anstränga sig speciellt för att ge dem det. Det var en del av vardagen. Liksom många diskussioner i hemmet om samhälle och politik. Men jag funderade ibland på att införa Rose Kennedys idé om att familjen varje söndagmiddag skulle diskutera kring ett givet tema. Fast det hade nog inte funkat, lite för krystat. Om jag minns rätt gick diskussionens vågor höga ändå.
Oj, vad jag höll på som förälder för att försöka ge barnen det jag ville skicka med dem ut i livet och för att ge var och en av dem en chans att utveckla just de egna intressena (inte mina intressen, utan deras egna!) !! Det här blev mycket längre inlägg än jag tänkte mig, men jag kom på vartefter.
Jag hade glömt det här, men jag blev alltså osökt påmind nu av Cat Stevens och You Tube klippet på "Morning has broken". Vill bara påpeka att ingen av barnen tvingades till något av det här (jo, städningen var inte frivillig och inte läxgöring och inte hyfsat uppförande heller), men det fanns möjlighet att välja av resten. Sen menar jag inte att det självklart var bra att göra så här, att medvetet utveckla andra sidor än dem vi slentrianmässigt fokuserar på. Det var bara en tanke, en filosofi kanske, inbyggd i mig gen om min utbildning. Så där gör säkert andra föräldrar också fast jag har nog inte tänkt så mycket på det, jag vet ju bara hur vi gjorde och hur vi tänkte.
Och barn utvecklas säkert kanonbra utan att växa upp med det ovan beskrivna.
Åter till konserten med CS. Cat Stevens "fartlåtar" är äldsta barnbarnet; Moses favoriter. Han är uppenbart musikalisk från pappasidan där det finns gott om proffs på musik.
Här är några länkar till You Tube klipp från konserten
http://www.youtube.com/watch?v=LMpgEmTsT0w
http://www.youtube.com/watch?v=DL7imGD_7VE
http://www.youtube.com/watch?v=_0Leq3uUCdg&NR=1
Yusuf heter han. Han har kommit med en del ny bra musik för inte så länge sen.
Åh vad jag hade velat gå på den konserten men man hinner inte allt. Lady D´Arbanville är min favorit, tätt följd av Morning has broken och Father and son. Såg honom på Skavlan... smart kille.
Jodå Selma här ovan har så rätt. Han har bytt namn. Som jag har förstått det så använder han även Cat som är och var artistnamnet, nu igen. Skulle ha vilja varit på Hovet.
Jag såg honom på Hovet i Stockholm. En oförglömlig kväll jag aldrig glömmer. Så bra från första till sista minuten. Jag har avgudat hans musik sedan jag hörde honom första gången 1970, och för mig kommer han alltid att var "The one and only"
Han bodde en kort tid med sin mamma i Gävle.
Morning has broken spelades flitigt i mitt barndomshem.
Intressant om era barn. Det hela låter väldigt medvetet. Och mycket. Kanske vi gör lika mycket men när ger man upp. Vi satsar inte alls lika mycket på t.ex. musik och konst. Jag fick mer musik i min barndom. Alltså spelande/musicerande. Barnen har klinkat själva på min elektriska "synt" (eller vad det nu heter, den är ganska enkel) och dottern fick en gitarr. Men intresset har inte varit livligt, kanske för att vi ser oss båda som "omusikaliska". Fast dottern går ju i kör förstås. Sonen gjorde det ett tag men tröttnade.
Ja - det finns mycket att kommentera, och jag kanske borde göra en egen lista;-)
Ibland blir man verkligen positivt överraskad... LEonard Cohen var betydligt bättre än jag förväntat... lever på dessa minnen än. Jag skulle gärna ha besökt Cat Stevens-konserten också, men så blev det inte.