Fjättra sina barn ...
Hur kunde dom? Hur puckad får man bli? Hur stor fara får man sätta sina barn i för att tillfredsställa egen äventyrslusta?
Så här står det bl.a. i en tidningsartikel:
Efter ett och ett halvt års drömsegling blev danska familjen Johansens båt kapad av pirater utanför Afrikas horn.
- Jan och Birgit Marie är äventyrare, men de är varken övermodiga eller oansvariga, säger en vän i Danmark...
I Danmark var de högutbildade med chefsjobb. Men i augusti 2009 sa Birgit Marie Johansen och maken Jan Quist upp sig, och for ut med sina tre barn Rune, 17, Hjalte, 15, och Naja, 13 år. De hade sparat till drömresan i flera år.
Deras inlägg på nätdagboken visar att de var medvetna om riskerna med att segla utanför fattiga, oroliga Somalia. Men samtidigt klagar sonen Hjalte över att seglatsen är alltför lugn.
”Det händer inte ett skit”, skriver han.
Ett dygn senare, den 24 februari, kapas familjens båt av pirater. ......."
Jo, jag tycker att de är just det - övermodiga och oansvariga!
Och nu väntar förmodligen en lång fångenskap i avvaktan på att Danmarks befolkning ska kunna samla ihop den lösensumma som man väntar ska utkrävas, c:a 45 miljoner SEK. Gisslan i de här sammanhangen brukar värderas till i miljon dollar / person. Danska regeringen vägrar förhandla med pirater.
Jag har haft precis samma tanke. Jag sa till min man: - Men, hur tänker folk??!!
Marie: Ja, barnen är ju för unga för att kunna förväntas se konsekvenserna både av flera års seglats och att befinna sig i riskzon för pirater. Det är föräldrarna som måste kunna ha det långsiktiga perspektivet.
Ja verkligen, hur tänkte dom??? Helt obegripligt.
Jag har träffat på människor som vill se världen, vill hinna med sig själva och sin familj och ger sig iväg långtifrån. Jag förstår det som är spännande i detta även om jag själv inte skulle komma på tanken i varje fall inte i en segelbåt ut på haven och igenom piratvatten. Släktingar till mej åkte på en som de beskrev underbar kryssning för en tid sedan som de var glada åt både före och efter men som hade en hel del säkerhetstänkt. Detta kryssingsfartyg hade någon form av säkerhetsfartyg vad det nu kallades minns jag inte, som lotsade igenom de vatten som var farliga. Detta borde man kanske ha även som liten båt eller segla i karavan genom dessa platser?
Visst var det galet att segla hem via Suez. Men titta på kartan över deras jordenruntsegling och titta på vilka platser de besökt och vilka länder de lärt känna.
Inte har de barnen haft det tråkigt! De har skaffat nya vänner och lärt sig oändligt mycket mer än i skolan. Det är jag helt övertygad om.
Nu får vi hoppas att de snart blir fria igen.
http://politiken.dk/indland/ECE1210078/logbog-foelg-dansk-families-jordomrejse-fra-start-til-kapring/
Den här historien har då gått mig oförmärkt förbi!
Idioter!
Pardon my French...
Jag är benägen att hålla med. Men så är jag trygghetsnarkoman...
Men en realistisk riskbedömning borde de vuxna kunna gjort. Det finns ju andra ställen att segla på.
PS Tack för uppmuntrande ord i min blogg!
Jag håller faktiskt inte med alls! Barn har i alla tider klagat, av och till, om hur skittråkigt de har och att det inte händer någonting! Dessa barn har fått uppleva så otroligt mycket mer än många människor får göra på en hel livstid! Och vad skulle kunna vara mer rätt än, som förälder, att vara tillsammans med sina barn?! Visa att det finns ett alternativ till att sitta klistrad framför TV eller dataspel eller springa på gatorna på kvällarna. Alla dessa föräldrar som inte ägnar tid till sina barn, det är mer beklagligt! Och att kalla detta för barnmisshandel tycker jag är omdömeslöst, om något! Att de blev kapade av pirater är helt avskyvärt, men faror finns överallt! Och faran är nog större för barn och ungdomar om de släpps vind för våg på hemmaplan! Vi behöver inte gå längre än till vår egen lilla ort, för att se hur mycket droger och skit som lurar bak hörnen. Sen vore det bättre att lägga krutet på att förfasa sig över att kapningarna ökar och upptrappas vad gäller våld! Men den danska familjen har mitt fulla stöd!
Marine: Vi tycker helt olika i det här fallet. Helt ok att göra segelturer på ett par månader i sträck, fördelat över flera år, företrädesvis under sommarlovet när barnen ändå är lediga. Jag är naiv nog att tro att skolan ändå har något vettigt att förmedla till barn och ungdomar, kunskaper och erfarenheter som de behöver senare i sitt vuxenliv. De behöver dessutom kunna visa upp skolresultat för att eventuellt gå vidare med sina studier, på sikt mot en yrkesutbildning. Det är inte så lätt efter ett par års studieavbrott som här. Dessutom förlorar de kompiskontakt som är urviktig att bygga upp under de här åren. Och den här välutbildade, högavlönade familjens barn hör nog inte till dem som hade haft som enda sysselsättning att springa på gatorna på kvällarna.
Vad gäller bedömningen att seglatsen var tråkig och enformig så var det ett av barnen som fällde det uttalandet och jag kan tänka mig att det är tristare att dag efter dag befinna sig på en segelbåt än att kunna umgås, idrotta, gå på konserter osv.
Och jag återkommer till att jordklotet har massor av vatten som varit möjliga att segla på istället för just de här, där risken för pirater finns.
Familjen har absolut inte mitt stöd!
Jag kan gärna förfasa mig över kapningarna, men främst då med tanke på de stackars sjömän som måste finnas ute på de här haven pga sitt jobb. De vuxna människor som ger sig in i det här med sin äventyrslust som enda motiv har jag väldigt liten sympati för.
Såg du inte att jag skickade med denna länk från Politiken?
http://politiken.dk/indland/ECE1210078/logbog-foelg-dansk-families-jordomrejse-fra-start-til-kapring/
Där du kan du se deras färdvåg och läsa om deras besök på Galapagos, Australien, Bali, Maldiverna? För att nu ta bara några exempel från deras långa resa.
http://www.ockerogymnasieskola.se/
bygger på samma koncept, att upptäcka världen med egna ögon. Andrahandsuppgifer via böcker och lärare kan inte göra barn till världsmedborgare.
Att snabbt läsa in förlorade skolkunskaper gör man enkelt på vilken internatskola som helst.
Att segla söder om Afrika hade tagit dem ytterligare ett år. De hade kontakt med kustbevakningen, som följde upp deras positioner och litade nog tyvärr på understöd från den.
Lena: Jo, jag har sett deras färdväg på flera kartor och läst om deras upplevelser. Men jag vidhåller att det var oansvarigt att segla i de här farvattnen. Föräldrar har ansvar för sina barn och det är de som måste göra kloka kalkyler.
Segla är helt ok, men jag tycker att man kunde ha låtit barnen gå i skolan så mycket som möjligt och seglat kortare turer på i första hand på loven. Vi har ändå skolplikt i Sverige och det är ingen slump. Skolan har både sociala mål och konskapsmål.
Den skola Du länkar till har undervisning i kombination med segling och hav. Men det verkar inte som om den här familjen har haft det med sina barn ombord.
Den här typen av långseglingar, som säkert är givande på olika sätt, tycker jag skulle höra hemma högre upp i åldrarna, när barnen är mer eller mindre vuxna och själva kan göra sina val på ett annat sätt, efter att deras grundutbildning är avklarad. ,