Inga Magnusson

... har varit svår att följa med i. Valberedningen har fått ta för mycket stryk. Men det är inte lätt att vara valberedningn när de självklara kandidaterna inte vill och tackar nej den ena efter den andra. När den försöker ge processen tid och eftertanke så får man ovett av de gamla diktatorerna i partiet, typ GP för att man inte genast presenterar sin kandidat så som de säkert skulle ha velat göra. Fult av GP förresten att ringa runt och lansera sin egen  favvo, Östros. Det kanske dessutom gör honom omöjlig som partiledare eftersom många fruktar att det skulle innebära att GP i praktiken kommer tillbaka via sin vän.

Sen blir det med automatik tydligen mycket tjuv- och rackarspel. När kandidat A seglar upp som favorit och några blir sura som har kandidat B som favorit så är det inte säkert att de senare lanserar B, utan omöjligë  C istället, så att alla ska samlas runt B som en kompromisskandidat. Inte för att alla tror att B blir bäst, utan för att det är någon som flest kan stå ut med.

Sen finns ju alltid en risk att man, som i fallet Mona Sahlin, väljer en kandidat, men inte den kandidatens politik. I så fall blir partiledaren en lam anka som hela tiden blir nedröstad av en majoritet inom partiet. Kritiken efter valförlusten i S visade just att Mona antagligen hela tiden  hade rätt i sin skepsis till samarbetet med V.  

För mig är det självklart att de ledarproblem som man nu har inom partiet är ett arv efter GP som med sin diktatoriska ledarstil sopade undan alla ledartalanger (exempelvis Margot W) i sin närhet enligt principen; enom till straff, androm till varnagel. Där fanns sedan många år bara lojala Anna och när hon så tragiskt försvann så blev det tomt. De ja-sägare som GP omgav sig med under ett antal år, typ Nuder,  var inte av kvaliteten partiledare. Ingen fick växa in i rollen som centralgestalt i partiet. Det betyder inte att det saknas ledargestalter inom partiet, men de som finns kommer mer utifrån landet och har inget totalt stöd och ingen självklar position.

http://www.dn.se/nyheter/politik/joker-kvar-i-jakten-pa-s-ledare

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8689573.ab 

Uppdaterat: Det blev alltså Juholt. Han säger att han aldrig drömt om att bli ledare för partiet och¨att den som gjort det förmodligen inte är lämplig som ledare???? Jag fattar inget egentligen. Är den som inte eftersträvar ledarskap den bästa ledaren? Hur kan det vara möjligt?? En märklig filosofi som kommer till uttryck i (S),  varför är det så förbjudet att vilja bli partiledare? Han kan bli svårsmält för vissa fraktioner inom partiet eftersom det var han som höll i yxan när det gällde att avsätta Mona Sahlin.
Carin Jämtin lär tydligen bli föreslagen som partisekreterare efter Ibrahim Baylan

http://www.expressen.se/nyheter/1.2361094/jag-har-aldrig-dromt-om-att-bli-partiledare-for-socialdemokraterna

http://www.expressen.se/nyheter/1.2360987/stig-malm-besviken-det-ar-ett-ap-spel-som-drar-lojets-skimmer-over-partiet

http://www.expressen.se/nyheter/1.2360977/statsvetaren-ett-overraskande-val-som-partiledare

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8692491.ab

http://di.se/

http://di.se/Artiklar/2011/3/10/229801/Socialdemokraternas-presstraff/

http://di.se/Artiklar/2011/3/10/229805/Statsvetare-S-har-stallt-till-med-katastrof/

http://svt.se/2.22620/1.2353649/juholt_blir_s-ledare&from=rss?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svtse-Inrikesnyheter+%28svt.se+-+Inrikesnyheter%29

Nu är inte S ensamma om att ha bekymmer
. C famlar i mörker efter en ny politik (?) och, som det ser ut nu, snart efter en ny partiledare. Man har plötsligt inte mindre än två partistämmor i sikte, en planerad 2011 och en extra 2012 och det antyder nytänk, även när det gäller ledargarnityr. Torbjörn Fälldin fick avgå när partiet fick 12 % i väljarstöd i ett val och det minns många nu när Mona har väldigt låga opinionssiffror.