Inga Magnusson

... av Jay Dobyns är boken om hans infiltration i Hells Angels. Den  beskrivs på baksidan som "ruskig och spännande läsning" - en unik undercoverroman. Jag lovar den är lika spännande som en statlig utredning, den saknar nerv och engagemang. (Ruskiga kan däremot statliga utredningar vara, så den jämförelsen ska jag akta mig för ;-)) 

Jag får genom hela läsningen av boken en känsla av att Jay D.  känt sig mer eller mindre tvingad att plita ihop den. Boken innehåller en mekansk upprabbling av en massa namn, krogar, platser, barhäng osv. Sen dessemellan landar han i hemmet och har dåligt samvete för barn och hustru som han inte hinner ägna sig åt - missar deras matcher och avslutningar och födelsedagar!. Urpuckat perspektiv med tanke på att han brinner för att lämna dem och infiltrera i HA! Det är ju liksom självvalt! 

Men boken är en yttre beskrivning utan känsla och djup. Läs den inte, den är trist!  Och författaren har en människosyn som jag inte ger ett vitten för. Hans sätt att kallsinnigt välja bort familjen under en lång tid är ruskigare än själva HA-infiltrationen! Från HA förväntar man sig ingen empati och normalt föräldraansvarstagande, men det gör man av en polis. En person som är anställd för att upprätthålla lag och ordning måste, enligt mitt förmenande, ha sitt känsloliv någorlunda i ordning och vara en socialt väl fungerande person.  Det är minimikrav. Och det gäller inte för Jay D.