Inga Magnusson

Historisk bakgrund: ur Wikipedia: "Geijer strävade under sin ministertid efter att minska användningen av fängelsestraff och att göra kvarvarande fängelsestraff mer humana och inriktade på vård och rehabilitering; i princip ansåg han att långa frihetsberövande straff skulle vara förbehållna de verkligt grova brotten".

Tanken var säkert god, men urartade när Geijer tog som ett exempel, att den ensamma gamla damen med handväska i parken var den som skulle klandras, eftersom hon inbjöd väskryckaren att slå till. På 70-talet var detta ett paradigmskifte.

Visst kan det vara synd om brottslingar, men "den som sig i leken ger, den får leken tåla".

Ja, vilka dumheter. Snarare borde alla kriminella handlingar "bakas in" i en och samma dom och så sätts straffet utifrån hur mycket dumt man har gjort! Har de ngn typ av standardmall för olika brott eller vad? Kanske det som är felet i sådana fall. Många små mindre förseelser borde till slut kunna likställas med någonting grövre, bara på grund av mängden!

Oj, idag fick jag verifiera min kommentar med en kod igen....det har inte hänt på länge!

Fast om vi nu ska tro att människor kan förändras. Att det finns hopp om alla, vilket jag vill tro eftersom det annars känns som en hopplös värld, måste vi väl ge alla människor en hopp om frihet och ett nytt liv. Ser man på länder där lagstiftningen kan ge fängelse i flera hundra år t ex ger ju inte det en mindre kriminalitet precis.

alla!, Fast å andra sidan Selma, så borde alltså kortare straff ge mindre kriminalitet om man skulle tänka så, med en ny chans menar jag.



Jag tror ju att faktorer som stora ekonomiska klyftor och segregerat boende med exempelvis bostadsområden med hög arbetslöshet o fattigdom befrämjar framväxt av kriminalitet. Åtgärder där kan nog minska antalet brott.



Men straffsatserna ska stå i proportion till brottets grad, alla brott ska bestraffas. I den bedömningen ska enbart individens skuld vägas in, inte samhällsnyttan med det ena eller andra strafffet

Jag tror inte att sambandet är så klockrent. Vore det det skulle det ju räcka med ett allvarligt samtal med ett mentalt tag i örat för den som begått brott. Jag tror bara inte att ett längre straff med automatik vare sig hjälper brottsoffer/anhöriga, samhället eller brottslingen vare sig som brottsprevention eller i upprättelse efter kränkningen som brottet är. Det gäller att hitta en optimal balans och jag tror att det är en svår balansgång att gå.