Breiviks mamma och pappa.
Pappan önskar att sonen skulle ha tagit sitt eget liv efter dåden och använder största delen av intervjutiden till att rentvå sig själv från skuld i sonens galenskap. Ändå lämnade han familjen när sonen var något år gammal och har inte haft kontakt alls med honom sedan sonen var i mitten av tonåren. Kanske hade det varit klädsamt med en något mer ödmjuk hållning till sin egen insats när det gäller att skapa förutsättningar för sonen att leva frisk och sund. http://www.dn.se/nyheter/varlden/pappan-han-var-en-vanlig-men-lite-inatvand-pojke
http://tv.expressen.se/nyheter/utrikes/1.2509841/anders-behring-breivik-lamnar-ratten
Mamman önskar att sonen ska få sitt straff i helvetet.
Allt med reservation för att föräldrarna kan ha uttryckt sig annorlunda och att deras uttalanden kan ha blivit skruvade av journalister.
Grym och känslokall. Arv och/eller miljö i andra generationen?
Ja det är nog inte lätt.
De kunde ha valt att inte låta sig intervjuas, men det kanske gav bra betalt??? Hu!
Det är inte Breiviks mamma som sagt det utan en mamma till en av ungdomarna som deltog. Såg rubriken i en tidning igår och tänkte precis som du. Men när jag läste artikeln så fann jag att det inte var så. Jag har inte sett att mannan uttalat sig,
Angående pappans uttalande.. visst är det hårt. Men jag förfäras faktiskt inte. Han befinner sig förmodligen fortfarande i chock, vi människor tar ofta, ofta på oss skam och skuld för det anhöriga gör. Det här är något han får bearbeta och leva med resten av sitt liv.
Zarah: Jo, jag läste intervjun med mamman i en norsk tidning. Jag menar inte intervjun med en mamma till en av ungdomarna. Mamman sa inte att brinna i helvetet men att hon önskade att han skulle få sitt straff i helvetet. Jag hittar inte intervjun nu i mängden av allt skrivet.
Vi vet nu ingenting faktabaserat om föräldrarna och deras uttalanden. Jag tycker nog av vi ska utgå från att dessa föräldrar gjort sitt bästa (precis som vi alla tror oss göra) tills motsatsen bevisats.
Galningar finns i alla miljöer.
Alla: Det är absolut inte rätt att skuldbelägga de stackars föräldrarna och naturligtvis är de i chock. Ni har rätt.
Mor till en mördare
Kanske är hon världens ensammaste människa, just i detta nu. Mamman till Breivik får inga blommor och ingen medkänsla. Hon kommer aldrig att komma över sorgen. Tänk dig situationen att först ha kämpat som ensam mor i nästan ett helt liv och därefter få detta. Vilken ofattbar tragedi.
Pappan fortsätter smita undan och i viss mån verkar han skylla över ansvaret på mamman. Han borde ha förmåga att uttrycka sig bättre, särskilt med tanke på att han är gammal diplomat.
Vänlig hälsning från frånskild far med frånskilda föräldrar
Anonym: Ja, hon är nog en av världens olyckligaste människor just nu. Hon har drabbats av en stor tragedi, precis som Du beskriver.
Hon har polisbevakning och får blommor faktiskt, vilket skrivs om i norska media. Men man släpper inte in gäster till henne av säkerhetsskäl.
Jag kan känna medlidande med henne, men har ändå svårt att förstå hur hon kan önska honom straffad med evigt helvete. Som förälder kan man ta avstånd från sitt barns handlingar, men inte från sitt barn. Så känns det i alla fall för mig.
Hør ni. Mamman har inte sagt något offentligt Hon er skjärmat av myndigheter och vänner - och inte i sin lägenhet.
Der är upprättat en face-book grupp til stød for mamman(den har nu kommit up i 43.000 medlemmer)
Men som ni erfarer, pappan har uttalat sig, och man kan undra om det varit så klokt.
Anders har fritt fått utvekla sin psykiska störning (slå upp på wikipedia´s beskrivning av narssisisme), i et miljö dominerat av korrekthet, perfekthet utad, men detta är bara min spekulasjon. Et tragisk öde för alla drabbade.
Med hilsen, och Ta hand om er.
Lisa: Jag har läst ett uttalande från mamman innan hon isolerade sig / blev isolerad. Men jag vet förstås inte om det var en fejk. I såna här sammanhang blir det så mycket nyhetsjagande i media och ibland skrivs förstås sånt som I samma artikeln beskrevs att hon fått blommor utanför sin lägenhet som sympati från medkännande människor.
Ja, det är djupt tragiskt för alla.
Det finns en grupp på Facebook som är menat som stöd till mamman. Det kändes skönt att "Gilla" den och gå med. Jag har tänkt så mycket speciellt på mamman!