Ser fram emot skolprogrammet ...
Jag som normalt har ett snabbt sätt att röra mig måste dra ner tempot och jag måste också tala långsammare och vänligare och mjukare än annars. Och lågt. Fast det är inte svårt för jag har en låg röst. Om jag står inför eleverna i ett klassrum lite lätt framåtlutad när jag talar, så annonserar jag intresse för dem. Om jag sitter i en stol bakåtlutad så annonserar jag ointresse. Pauserna är nästan lika viktigt som orden att använda. På rätt ställe. Då får jag uppmärksamhet. Ja, osv, osv.
Sen måste kraven vara relevanta, både på skolprestationer och uppträdande. Båda delarna bör kunna vara någorlunda åldersadekvata. Jag har ofta undrat varför den här typen av kunskap inte förmedlas i lärarutbildningen. Ska bli spännande att höra vad det kommer att handla om.
Sv:Precis min tanke också.....Ska faktiskt ägna mig åt detta hela dagen med BUN chefen i kommunen.
Kramen
Det ska bli riktigt roligt att se de programmen. Visst är det tragiskt att man inte erbjuder någon slags "ledarutbildning" i dagens lärarutbildning. Alla kan inte vara natutbegåvningar och det tar lång tid att lära sig av egna misstag. På vår tid hade vi åtminstonde en aning om hur en bra lärare skulle vara. Det fanns gott om dem på den gamla "goda" tiden. Och rekryteringen till läraryrket ser också annorlunda ut idag.
Jag har länge framfört till facket att äldre lärare, som inte orkar heltid i klass, skulle kunna fungera som mentorer för nyutbildade kolleger på skolan. Nu får jag se det på TV!
låter som ett bra program när kan man se det?
Själv tycker jag att det är viktigt att vara sig själv i klassrummet, eleverna genomskådar oss i alla fall. Budskapet måste stämma med kroppsspråket. Jag har alltid haft ambitionen att ha en relation till var och en av eleverna.
Du får väl rapportera om du lärde dig något nytt! ;)
Jo, och jag menar inte att man ska förställa sig, men använda olika sidor av sin egen personlighet medvetet. Ingen av oss uppträder på samma sätt i olika sammanhang. Vi anpassar oss till omständigheterna. Vi hamnar i privatroll och yrkesroll, det gäller lärarjobbet likväl som andra jobb. Det är enfaldigt att tro att vi kan framstå likadant överallt, det passar bara inte.
Sv. Jag tror att det skiljer ganska mycket mellan lågstadiet och gymnasiet. Våra elever är nästan vuxna och jag tror att jag är ungefär samma person med eleverna som jag är annars. Försöker givetvis vara tydlig och närvarande, använder en del humor.
Elevkontakten är en oerhört viktig del av arbetet, mycket av en förutsättning för att nå resultat. Men jag tror att framför allt unga lärare kan behöva stöd i klassrumsbeteendet; det är inte fel. De kandidater jag haft har uppskattat att få följa oss gamlingar. Praktiken gör nog ganska mycket nytta.
Ailas: Jag tror inte heller på att man ska förställa sig. Men vi ska alla vara medvetna om att vi kommunicerar till 80 % via kroppsspråket enligt tillgänglig forskning och det gäller all kommunikation. Då bör vi också bli medvetna om vad vilka signaler vi ger ut med kroppsspråket. Annars riskerar vi att hamna fel, både i privatlivet och i lärarjobbet. Det är ingen skillnad.
Yrkesroll och privatroll, visst skiljer det även om man inte förställer sig. Det är väl det som ingår i ett professionellt bemötande o uppträdande.
Det här med att kroppsspråket är 80% i en kommunikation, eller däromkring har jag hört många gånger. Alltid ställt mig litet skeptisk till det, men ändå inte fördömt det förrän jag läste en 20 poängs kurs som hette Vårdkommunikation. Då diskuterade vi detta ingående. Praktiserade bl.a verbalt språk med ett helt ointressant, nonchalant kroppsspråk och sedan ett ickeverbalt kroppsspråk där vi tänkte det vi ville ha sagt och utförde ett kroppsspråk som verkade intresserat osv...
Sedan dess ställer jag inte upp på att det icke-verbala språket är en så stor del som 80%...
Vad är det för program och var kan man se det? Nyfiken...