Inga Magnusson

... gick mot Svensbyn, efter älven. Det är fint där nu på vintern och jag gillar gråskalan.






Snossehund Oskar var med förstås! Nu tränar vi på ett nytt dressyrmoment, ett som jag har hittat på för att det behövs. När vi går så här på landsvägen  med en del trafik så måste Oskar gå nära mig när bilarna kommer eftersom han saknar trafikvett och respekt för stora saker ( stora hundar, stora fordon, stora älgar osv). Hans självförtroende är totalt och han tror alltid att han kan stoppa vad som helst genom att kliva ut i vägbanan.

Det betyder att jag   beordrar honom "gå fot" när en bil närmar sig. Det funkar, han är jättelydig och jag kan gå med slakt koppel. Men sen vill jag ju att han ska gå normalt, dvs streta lite och undersöka vägkanten och vara lite fri. Då måste jag ju ha ett kommando för det, så inte "gå fot" bara får liksom rinna ut i sanden. Så nu tränar vi på "spring iväg", vilket betyder att han inte ska gå fot. Han kan inte än men det kommer att gå tror jag, jag använder det när han verkligen går fritt i kopplet och så berömmer jag.


Och här har husse gett sig iväg på terrängskidor och trodde att det skulle gå. Det funkar dåligt i 50-60 cm djup lössnö! Dessutom var det inget harspår bakom hägnet utan ett rävspår. Gubben kom hem alldeles utmattad och rejält besviken att det inte var något harspår. 


Så här fin är nya bron vid Karlsfors.