Klass 9A
Jag har gått några lärarutbildningar och jag minns när jag ser det här programmet att jag inför varje utbildning trodde att det var just det här jag skulle få lära mig; hur ska jag vara som lärare, hur ska jag göra för att bygga bra klass, hur ska jag hantera en klass?
Men ingen lärarutbildning snuddade ens vid detta. När jag ställde frågor om det så fick jag oftast svaret att det var inget konstigt, bara att gå in och vara sig själv ! (Herregud, det vore förfärligt om jag vore likadan hemma som i klassrummet!)
Första och andra av lärarutbildningarna så tänkte jag att jag råkat ut för undantag, men insåg så småningom att det var legio. Lärarutbildningarna lärde mig ämnena, hur jag skulle planera lektioner, en del psykologi, men inte hur jag skulle vara lärare. Det har jag fått lära mig själv med hjälp av snälla och kloka kollegor.
Onödigt och synd att det inte ingick i utbildningen, kanske är det bättre nu? Mina utbildningar ligger ju i tid mellan 1972 och 2005 ungefär
Det här programmet ser bra ut i första avsnittet. Lärorikt!
jag läste den gamla förskollärarutbildning på 3år och den var riktigt bra tog examen dec-2000 sen läste jag upp till en lärarexamen från ht-01 då behövde jag bara läsa 1,5år till men det var på den nya utbildningen å den va inte alls bra men jag fick min examen jag har även läst till en kurs matte för det ingick inte,men tyvärr har jag inte fårr något lärarjobb utan bara i förskoleklass å fritids känns snopet då jag läste vidare till lärare ,men jag får vara glad jag är iallafall i skolan å inte på dagis,
Vi har börjat gå igenom den nya läroplanen tycker med den verkar va bra,
må gott
Intressant, jag trodde nog som du, men inte var det så. Nu har jag ju spårat in på lite special, men det har väl du också? För på spec fick jag lite mer som jag haft nytta av. Bäst har väl de frivilliga fortbildningarna varit, typ 20 p autism o dyl.
Jag såg denna serie tidigare. Vet inte om det är en repris eller vad det är denna gången.
Jag råkade se avsnittet av 9A med bl a den stackars unge matteläraren som med rätta blev ordentligt utskälld. Är det så illa som du beskriver att lärarutbildningen faktiskt saknar så grundläggande saker som hur man uppträder i ett klassrum?
Jag påminner mig den korta instruktion vi fick i hur man håller en lektion när jag gjorde lumpen på 1960-talet. Det var av typen visa-instruera-öva, fokusera på det du ska visa, inte på dig själv, stå still, vanka inte av och an, håll eleverna alerta med frågor osv. Får man inte ens lära sig såna enkla saker på lärarutbildningen? Inte underligt att skolan har problem.
Oj, så spännande det var! De har valt tre utmärkta nya lärartyper. Den mesiga, tuffingen och fnittermajan. Vad lärarrollen innebär hade de ingen aning om. Kunde heller inte se sig själva ur elevernas perspektiv. Goda förebilder tycks de också sakna. De har väl haft VPU som alla andra lärarstudenter, med där måste det har brustit rejält i handledningen.
Stackars dom och stackars deras elever. Det är väl lätt att förstå vår placering i PISA och även varför många ungdommar idag är deppade, arbetslösa och saknar självförtroende.
Vad har dom fått för grund till fortsättningen av sina liv? En kravlös skola och lärare utan mål hjälper inte elever utan studietraditioner. Klyftan mellan A- och B-laget bara ökar.
Ser verkligen fram emot när "de gammaldags" mentorerna kommer att komma in i klassen. Tack till SVT!
Soffie: Synd att Du inte fått ett lärarjobb som Du utbildat Dig för, men snart går massor av lärare i pension då får Du chansen.
Suss: Mina spec.utbildningar (speciallärare och specialpedagog) var nyttiga på många sätt, men inte fick jag lära mig något om hur jag skulle agera framför en klass eller en grupp.
Herta : Nej det är nyinspelat och nu är det lärarna som ska lära sig bli lärare.
Börje: Jag lovar, det var noll utbildning i själva lärarrollen. På praktiken kunde man naturligtvis studera en annan lärares agerande, men det var ju alldeles för känsligt att diskutera.
Lena: Det är ett himla bra och spännande upplägg på den här serien. Man väntar verkligen på nästa avsnitt.
Jag har inte sett programmet och kommer inte heller att göra det. Ogillar tanken på att göra ”underhållning” av skolan, för visst dramatiseras det nog en hel del… bara för den goda sakens skull? Vidare tycker jag inte om tanken av några superpedagoger som ska ställa allt till rätta, för så är inte verkligheten! Lärare kan inte stöpas om som robotar som ska vara på ett visst sätt. Däremot bör de omöjliga plockas bort under utbildningen.
Verkligheten är en spegelbild av det samhälle vi lever i och där finns det mycket att tala om och agera efter. TV:s superpedagoger löser inte de problem det handlar om, långt därifrån.
Under mina många år i skolans värld har jag sett många sorters verkligheter då jag arbetat först på högstadiet och sedan inom gymnasieskolan, där jag undervisat från IV till IB… Vi ska inte blunda för problemen, för de finns… Det räcker inte ens att säga att ”på mina lektioner” och ”i vår skola” finns det inga problem… utan vi måste agera på bred front. Våra barn och ungdomar är helt klart värda en bättre skola och våra lärare en bättre arbetsmiljö.
Men 9A är inte lösningen, om nu någon trodde det... Det är att göra det mycket, mycket enkelt för sig!
Ailas: Nu tror jag inte att "superpedagogerna" eller programmakarna har ambitionen att lösa alla problem i skolan. Antagligen vill man bara göra bra teve och det har man lyckats med tycker jag. Det är spännande och man visar verkligheten som den faktiskt ser ut ibland, kanske med litet stänk av karikatyr. Det funkar för att tydliggöra.
Du vill att olämpliga lärare ska sorteras bort under utbildningstiden och det tycker jag också, hårdare gallring kan motiveras. Men samtidigt ser jag människan som föränderlig och utbildningsbar. Jag tror alltså på att man kan lära sig bli en bättre lärare genom den här typen av utbildning som man ger exempel på i programmet och det borde finnas vidareutbildningar för de lärare som känner att de behöver komplettera sin klasshantering. Och det borde finnas fortbildningsresurser i kommunerna för detta ändamål.
Det finns säkert lärare som är födda med den auktoritet som behövs för att styra en grupp åt rätt håll och förhindra att eleverna är elaka mot varandra. Och de lärarna förstår nog inte dilemmat riktigt, de har aldrig stått maktlösa inför en klass i anarki.
Men en del av oss fick inte detta medskickat i generna eller med modersmjölken så vi har fått lov att lära oss den hårda vägen hur dra gränser, hur uppmuntra goda beteenden, hur få en positiv stämning i gruppen så att eleverna vill gå med mig och läroplanen istället för emot.
Jag har aldrig arbetat på lägre stadier än högstadiet, så våra verkligheter skiljer säkert en del.
För mig har det alltid handlat om att snabbt skapa en relation till eleverna, har man lyckats... då fungerar det också. Jag går alltså inte omkring som en "auktoritet" i klassrummet, utan det handlar om ömsesidig respekt och ett gemensamt uppdrag till målet. Jag är deras resurs och de är min glädje. :) Jag har alltså alltid gjort på mitt eget sätt och hade säkert inte kunnat lära mig någon annans roll. Därmed inte sagt att det inte skulle fungera för någon annan.
Allt som bidrar till en bättre skola är givetvis bra.
Ailas: Jag tror inte att det är så stor skillnad mellan att undervisa äldre och yngre barn, så som Du beskiver det. Jag startar också alltid med att skapa en "tråd" av kontakt till varje elev. Om jag kan så börjar redan året innan de börjar hos mig, i förskoleklassen med att skapa en positiv kontakt, med lite uppmärksamhet och lite skoj och lite småprat. Sen i min lärararroll i klassrummet så är jag väldig tystlåten och lågmäld. Jag höjer inte alls rösten eller mästrar några elever. Det fungerar inte alls för mig, det hela bygger på förtroende och samarbete. Det betyder att redan när jag låter en aning sträng så reagerar alla och lyssnar extra noga. Men det handlar om att vara förutsägbar, att min reaktion är logisk och att man kan förstå varför.
Jag tror att det är så inom många utbildningar. Skolan ger en de teoretiska och till viss mån praktiska kunskaper som behövs men resten får man lista ut själv. Vi var många som på sjökaptensutbildningen undrade hur vi skulle bete oss när vi kom ut som 25åriga befäl och skulle vara chefer och arbetsledare över män som gick till sjöss innan vi var födda. Jag tacklade det hela med ödmjukhet och vann många pluspoäng hos gubbarna, andra tacklade det med en "besserwisser-stil" och vann inte lika många poäng...