Barn behöver ramar och kramar.
Glömmer aldrig när ett av mina egna barn en gång fällde kommentaren:
- Jamen Ni vuxna o lärare fattar ju ingenting, det är ju kriget därute - alltid!
om skolan.
Och här finns en krönika på delvis samma tema. Hon har nog lite rätt tyvärr. Barn behöver stöd från oss vuxna, föräldrar och lärare för att klara av gruppdynamiken, det sociala samspelet. De ska inte lämnas vind för våg med ett alldeles för stort ansvar, de behöver kramar, men också tydliga ramar, ramar som alltid finns där. Annars inträder anarkin och "kriget".
Nog är det så, barnens värld är ingen sockersöt och tillrättalagd tillvaro.
Anne: Flugornas herre är nog en miljö som tyvärr är välbekant för de flesta barn. Jag blev i alla fall överraskad när ett av mina barn stirrade på mig med ett uttryck som om jag var en idiot och sa just det här. Alltså en sanning som alla barn var medvetna om men inte vi vuxna. Vi fattar nog inte alltid vad det eg handlar om.
Ja, det gäller nog att verkligen komma ihåg detta när man arbetar som lärare. Jag återkommer alltid till en bok som jag läste under min lärarutbildning: I en klass för sig av Fanny Ambjörnsson. Den är fantastisk om man vill få en inblick i framför allt flickors maktspel och vilket "krig" de tvingas utkämpa varje dag varje minut. Det där med starkast vinner gäller tyvärr i skolan....åtminstone i många fall...