"Vägen" ...
... är den torftiga och lite menlösa titeln på en bok som är varken det ena eller det andra. Om man nu kan säga att en bok ställer en fråga så handlar Cormac McCarthys "Vägen" om frågan hur ondskefull människan kan bli och om hur viktig godhet är både för den enskilda människan och för mänsklighetens överlevnad i stort.
Det blir i boken tydligt att det är godheten som för människor samman i ett givande och tagande, godheten är kittet i gemenskaper, stora och små. Det är hoppet om att möta de goda människorna som bär genom katastrofer, världsliga och personliga, och som gör att ondskan kan hanteras. Utan tron på godhet slocknar hoppet och drivkraften att leva vidare. Sen kan man kalla godheten för Gud eller bara godhet, det spelar nog inte så stor roll. Och ondskan för djävulen eller bara ondska. För mig är det bara en lek med ord som inte är viktig.
Det är inte juste att berätta för mycket om en bok om någon nu till äventyrs inte har läst den än och har tänkt göra det, men berättelsen i boken handlar om livet efter den stora katastrofen, den som utplånat allt i stort sett. Människor driver omkring och försöker desperat att hitta skydd och mat. Huvudpersonerna är en pappa och hans lille son som befinner sig på en vandring mot något bättre. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att om nu pappan är den som bär ansvaret för att skaffa mat och skydd, så bär pojken ansvaret för att godheten finns med hela vägen.
Först tänkte jag skriva att den ska nog inte läsas av nedstämda människor, men jag ändrar mig. Den kanske just ska läsas av nedstämda människor, eftersom den hela tiden beskriver hoppet som så mäktigt, det som till slut segrar. Rent litterärt är den absolut suverän, med märkliga korthuggna dialoger, så som de blir med barn. De ger en suggestiv stämning som mer än långa beskrivningar speglar huvudpersonernas inre värld och tankar. Utelämnandet av en hel del, är också en effektiv spänningshöjare, det lämnar utrymme för fantasin.
Så funkar en bra bok, ungefär som en paus i en god föreläsning, tid för tankarna att flyga runt några varv.
Sen kan man tydligen se den här som film också. Kathrine, som jag lånat boken av, berättar att den ska vara sevärd, framför allt pga samspelet mellan pappan och pojken. Temat i boken har givetvis paralleller med filmer som "Sagan om ringen" som också spelar på samma tema, även den utspelar sig i en värld som är främmande för oss.
Jag kommer att få mer lästid framöver lovet som ligger framför oss snart och då ska jag läsa en annan bok på framtidstema; Jersilds "Efter floden". Jersild är jag väldigt förtjust i och jag ser verkligen fram emot att läsa den. Jag trodde jag hade läst allt han skrivit men den här har jag missat och fick låna den av snäll kollega.
Det blir i boken tydligt att det är godheten som för människor samman i ett givande och tagande, godheten är kittet i gemenskaper, stora och små. Det är hoppet om att möta de goda människorna som bär genom katastrofer, världsliga och personliga, och som gör att ondskan kan hanteras. Utan tron på godhet slocknar hoppet och drivkraften att leva vidare. Sen kan man kalla godheten för Gud eller bara godhet, det spelar nog inte så stor roll. Och ondskan för djävulen eller bara ondska. För mig är det bara en lek med ord som inte är viktig.
Det är inte juste att berätta för mycket om en bok om någon nu till äventyrs inte har läst den än och har tänkt göra det, men berättelsen i boken handlar om livet efter den stora katastrofen, den som utplånat allt i stort sett. Människor driver omkring och försöker desperat att hitta skydd och mat. Huvudpersonerna är en pappa och hans lille son som befinner sig på en vandring mot något bättre. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att om nu pappan är den som bär ansvaret för att skaffa mat och skydd, så bär pojken ansvaret för att godheten finns med hela vägen.
Först tänkte jag skriva att den ska nog inte läsas av nedstämda människor, men jag ändrar mig. Den kanske just ska läsas av nedstämda människor, eftersom den hela tiden beskriver hoppet som så mäktigt, det som till slut segrar. Rent litterärt är den absolut suverän, med märkliga korthuggna dialoger, så som de blir med barn. De ger en suggestiv stämning som mer än långa beskrivningar speglar huvudpersonernas inre värld och tankar. Utelämnandet av en hel del, är också en effektiv spänningshöjare, det lämnar utrymme för fantasin.
Så funkar en bra bok, ungefär som en paus i en god föreläsning, tid för tankarna att flyga runt några varv.
Sen kan man tydligen se den här som film också. Kathrine, som jag lånat boken av, berättar att den ska vara sevärd, framför allt pga samspelet mellan pappan och pojken. Temat i boken har givetvis paralleller med filmer som "Sagan om ringen" som också spelar på samma tema, även den utspelar sig i en värld som är främmande för oss.
Jag kommer att få mer lästid framöver lovet som ligger framför oss snart och då ska jag läsa en annan bok på framtidstema; Jersilds "Efter floden". Jersild är jag väldigt förtjust i och jag ser verkligen fram emot att läsa den. Jag trodde jag hade läst allt han skrivit men den här har jag missat och fick låna den av snäll kollega.
Kommentarer
Postat av: Alexandra
den verkar bra :)
Trackback