Sveavägen tisdag vid halv 8-tiden på kvällen.
Bilden kom från äldste sonen, Markus, som bor nära. Jag antar att den här högen har växt under kvällen, kommer ihåg hur enorm den blev då den gången för 25 år sedan då Olof Palme hade skjutits till döds.
Mitt i det fortfarande sorgliga, gläder det mig att folk minns!
Den här dagen gjorde ärr i våra svenska själar, ärr som aldrig riktigt bleknar. Tänk så många som kommer ihåg exakt vad de gjorde när de fick beskedet! Och det är 25 år sedan, en stor del av ett människoliv!
Något förändrades i vårt land när en stadsminister blev skjuten. Helt klart och många minns...
Otroligt att det hände och otroligt att det har gått 25 år sen dess...
En sorgens dag, verkligen.
Jo, kommer ihåg den morgonen när jag vaknade och hörde på nyheterna att Olof Palme var död.
Så ofattbart...och en chock
Det var en dag då ondskan kom in i våra liv. En dag då vi förstod eller så gjorde vi inte det, oavsett vad vi röstade på.
Ja, jag hällde upp vatten i kaffebryggaren när jag hörde nyheten på radion. TV:n stod på stor del av dagen, mitt på dagen var jag ute på en promenad med sönerna som var små. Ganska mycket snö, kallt, solsken och flaggor som svajade på halv stång om jag minns rätt. En mycket märklig dag.