Lärarjobbet!
Jag tycker mycket om mitt jobb som lärare!
Jag är glad under arbetsdagen och njuter av jobbet med elever och kollegor. Det fyller mig med kraft och energi!
Ett sånt uttalande kan få stå som motvikt mot allt negativt som rapporteras om skolan i allmänhet i Sverige och kanske ibland om skolan i Årjäng i synnerhet. Vi är nog rätt många ändå som upplever undervisningsjobb i skolan som positivt, fast det inte syns och hörs så mycket från oss.
Att vara klasslärare när det fungerar bra är otroligt roligt. Det är oslagbart att finnas mitt i det kokande centrum som det innebär att hålla ihop 20 - 25 små människors dagliga tillvaro och deras föräldrars. Men jag har börjat finna vägen tillbaka till rollen som speciallärare nu. Det är ett helt annat jobb.
Mitt jobb nu som speciallärare är ett detektivjobb som innebär en ständig utmaning. Jag träffar elever som har bekymmer med sin läsning och skrivning bl.a. Och jag fattar först inte alls varför det har hakat upp sig på vägen när jag möter en ny elev. Sen gäller det att starta spaningsarbetet;
- är det så att eleven i fråga har fastnat i en felaktig lästeknik och inte kommit vidare?
-eller handlar det om grundläggande svårigheter och i så fall mest auditiva eller visuella, dvs ligger de största problemen i att höra orden som ska läsas / ´skrivas eller handlar det om svårigheter att komma ihåg hur ordet ser ut rättstavat = bildseendet?
- eller har tempot i läsningen blivit för högt för förmågan så att det går för fort och förståelsen tar stryk, då märks det inte i enkla tester, men funkar inte längre fram i skoltiden när faktatexter måste förstås. Träning på tempoväxling behövs, sakta när det är svårt och snabbare när det är lätt!
- eller är det så att eleven i fråga faktiskt har fuskat sig igenom läsningen, struntat i läsläxor och fått för lite träning på lektionstid. Bra läsning kan inte erövras utan mycket övning - gäller alla.
-eller är det så att läsmognad och lust att läsa inte har infunnit sig än, det finns ingen motivation att läsa och då är det svårt att komma vidare.
- eller finns det bekymmer med synfel som inte är åtgärdade(skolhälsovårdens vanliga syntest mäter endast seendet på långt håll, inte på läsavstånd! Ibland träffar vi på elever som har svårt att läsa upp i mellanstadiet pga ganska enkla synfel! Det är märkligt, men sant!)
- eller finns det problem med hörsel, om man inte hör bra så är det svårt att läsa och särskilja olika bokstavsljud
- eller är det svårigheter att växla mellan ljudningsläsning ( som behövs för att läsa nya ord i detaljhjärnhalvan) och helordsläsning ( som används till kortare bekanta ord/ delar av ord i bildhjärnhalvan), den växlingen måste automatiseras i hjärnan och ska kunna ske snabbt i det som kallas Corpus Callosum (ungefär), bryggan mellan hjärnnhalvorna som har begränsad kapacitet - kan störas av intill-liggande nervimpulsflöde, inifrån kroppen eller utifrån omvärlden eller av omognad .
- eller funkar inte sekvensläsning? Det innebär att när man kommer till långa ord så behöver man kunna läsa delar av ett ord på ett bra sätt, som helord, istället för att ljudningsläsa hela ordet.
- eller används inte förståelsen som en av strategierna i läsningen, dvs att man av sammanhanget och bilderna försöker lista ut vilka ord som kan förekomma i texten?
- eller är det ren oro som spökar, det är helt enkelt för svårt att sitta still tillräckligt länge koncentrerat för att läsa tillräckligt mycket.
Tja, det var ett axplock ur min katalog av förklaringar. De här och ett antal till, måste finnas i bakhuvudet hela tiden när jag möter eleverna. Det är ständig spaning, detektivarbete alltså. Jag märker att ju längre jag jobbat med detta och haft det som specialintresse i jobbet, desto mer går jag på en slags känsla, en omedveten kunskap (tacit knowledge) som ligger i bakgrunden. Jag litar inte på den utan testar den ständigt men jag har allt oftare rätt redan första gången jag hör eleven läsa för mig. Och jag vet inte alltid varför. Men stödet till den enskilde elever ser olika ut, beroende vad som ligger bakom bekymren förstås. Därför måste jag ta reda på orsaken först innan jag börjar med aktivt stöd.
Och när väl orsakerna är funna så måste vi hitta ett stöd som kan accepteras av eleven också, ett som väcker intresse. Det är ett letande i hyllor och bland tips från kollegor, frågande runt i korridorerna när vi möts ( den vanliga gemensamma mötestiden är ju numera ockuperad uppifrån central skolnivå i landet, av kvalitetsutvärderingsplanehelvetet så den är inte längre särskilt användbar till att utbyta pedagogiska erfarenheter och kunskaper, vilket innebär att pedagogiska samtal förs i flygande fläng - på väg till och från ).
Tja, så där är det ungefär på mitt jobb och jag tycker om mina arbetsdagar! Kanske både "trots allt" och "tack vare"! Trots knappa resurser i form av tid, utrustning och lokaler ibland, men tack vare fantastiska kollegor och elever och föräldrar.
Intressant! Det är ju ett skäl att jag gillar din blogg (bland flera) - att du visar hur mycket du gillar att vara lärare!
Har funderat en hel del på läsning och inlärning, då våra barn visat sig ha helt olika anlag och förutsättningar, och jag märker att jag (som lärde mig läsa som 5-åring och sedan läst och läst) har svårt att på ett pedagogiskt sätt hantera den äldstas sätt att angripa läsning och hennes uppenbara svårigheter med vissa saker. Och min egen oförmåga att identifiera vettiga hjälpinsatser. Hennes lärare har märkt hennes problem med stavning men har inte kommenterat hennes lästeknik alls.
Vad DU tänkt. Fast klart med DIn vardag så får Du till alla raderna snabbt. Nog finns det många skäl till att ungar har svårt i skolan . Jag förstår att Du förmodligen hunnit arbeta ett par år. Har Du någon egen statistik på hur läsandet och läskunskaperna/förmågan att få till detta förändrats över tid?
Lotten: De flesta barn kommer förr eller senare fram till en bra läsning, med eller utan hjälp. Men jag tycker det kan vara onödigt att barn hindras i onödan om det är nåt vi vuxna kan hjälpa till med.
Se till att hon får lagom svåra texter att läsa, 90 - 95 % av orden ska vara rätt lästa då är nivån riktig. Du kan träna stavning genom att hålla upp vanliga ord rätt stavade och så ta bort dem och därefter be henne skriva rätt (tränar alltså att hålla kvar minnesbilden av stavningen)
Herta: Läsförmågan och läskunskaperna har som medelvärden gått ner ordentligt sedan 70-talet då jag började mäta i tester. Barn har inte anledning att träna läsning så mycket längre, livet bjuder på mycket annat roligt och det är eg. bra.