Inga Magnusson

... sjöngs det i Sockenstugan i Sillerud i kväll torsdag, av Rikard, Jerker och Alf Olsson. Helt suverän konsert var det och fullt i stora salen. Det röda ljuset mot scenen gav intryck av lägereldens sken och passade bra in i sammanhanget. 


Rikard berättade om Dan Anderssons liv och leverne. Fascinerande att tänka sig att hans föräldrar skickade honom till USA ensam  endast 14 år gammal för att undersöka om landet var något att ha. I så fall tänkte man sig att hela familjen skulle flytta dit. Men det var det inte tyckte Dan. Han kom hem igen och familjen stannade i Sverige. 

Dan kom att fortsätta sitt flackande liv som föredragshållare, Blå Bandist, kolare, skribent, författare och han producerade mängder av texter och dikter. Dikterna är skrivna på ett sånt sätt att de lämpar sig väl för att tonsättas och fortfarande kommer det tonsättningar till det han skrev. Som Rikard säger så verkar han alltid befinna sig på fel ställe, han längtar alltid hem när han reser och längtar ut när han är hemma. Det finns många mörka stråk i det han skriver.

Tyvärr dog han alldeles för ung, bara 32 år gammal om jag nu minns rätt. Och hans död var tragisk och onödig. Han kom till Stockholm för att söka anställning på en tidning, (vilket han förmodligen skulle få), han övernattade på Hellmans hotell. Där hade man bekämpat ohyra med något som jag tror heter cyanväte. Man hade vädrat rummen men glömt sängkläderna. Så Dan hittades vid lunchtid nästa dag död i sin säng, liksom flera andra personer på hotellet.  

Konserten var ett avgiftsfritt arrangemang av Silleruds församling, dessutom inkluderande kaffe och smörgås. Vi tackar!