Inga Magnusson

... av Camilla Läckberg har jag läst ett tag nu. Men jag fixar den inte, lika bra att erkänna. Det är för många parallella stories.  Antingen är jag för senil, eller också är min basic simultankapacitet för dålig. Hon skriver alltså skeenden i olika tidsepoker i vartannat kapitel ungefär och så kommer levnadsteckningar av ett antal personer också parallellt med varandra. Kanske hade jag fixat det om jag börjat bokläsningen med att rita upp något slags tankekarta över personerna i boken, men nu gjorde jag inte det. Jag försökte läsa allt det i gammal tid, det med kursiv text först rakt igenom, sen ta det andra. Men det hjälpte inte heller. Till slut fick jag fuska och läsa slutet så jag kunde begripa vad som hade hänt.

Suck! Läckberg är inget för såna här lätt åderförkalkade som jag längre! Trist, för jag vet att jag läst böcker av henne med stor behållning förr.