2011 - året som gick.
2011 bjöd, om man ser till händelser i stort, på både gott och ont. Vi hade en fantastiskt vacker vinter som jag njöt av i fulla drag. Det gick att åka skidor och promenera på isen. Vi hade många vackra vinterdagar ute i solskenet. Sommaren däremot var mest regn och rusk, inget som inbjöd till utevistelse.
Kerstin Segerbergs försvinnande och tragiska bortgång engagerade oss och Sillerud under början på året. Det blev många frågor som lämnades utan svar; hur kunde det ske? hur hade hon det sina sista dagar i livet? varför gjordes en så liten räddningsinsats? Sedan under sommaren kom förstås de hemska händelserna på Utöya. Ondskan där, var och är obegriplig. Båda de här händelserna kommer vi att minnas klart under många år framöver.
Under 2011 har vi och Sillerud förlorat människor som betytt mycket både för oss och bygden. Dem kommer vi att sakna och ha kvar i våra tankar framöver. Nya små människor har fötts i bekantskapskretsen och deras uppväxt hoppas vi att få följa.
Det finns däremot inga stora händelser som präglat 2011 för min egen del, i min familj. Men visst är det så att min mammas bortgång året innan ändå har satt djupa spår i 2011. Det har hela tiden funnits en kuliss av sorg, mot vilken allt annat har framträtt. Och praktiskt har det varit så att jag inte har orkat ta itu med en hel del saker som jag har kvar efter henne. Mycket ligger osorterat och nerpackat fortfarande även om jag nu ibland tar ett tag, som nu under julhelgen.
Släktforskningsresan, som blev vår sommarsemester, var otrolig för mig. Det var både en fin resa och en känslomässigt stark upplevelse. Efter den förstår jag både mina föräldrar och mig själv bättre tror jag. Vi är ju alla i någon mån ett resultat av vår historia, en länk i släktkedjan både bakåt och framåt, även om det alltid finns ett stort handlingsutrymme för egna avgöranden.
80 % jobb istället för heltid startade jag med i augusti månad och det var en betydande förändring för min del. Jag valde att vara ledig, onsdagar, för att få ett brejk mitt i veckan och orka göra ett bra jobb även veckans sista två dagar. Till en början var jag frustrerad över att inte hinna med så mycket som jag brukade göra när jag jobbade heltid. Jag slogs med mina egna ambitioner och fick träna på att avstå även från en del roliga arbetsuppgifter. Men nu efter en termin så funkar det riktigt bra och jag avser att fortsätta så här. Mitt jobb som speciallärare är fortsatt väldigt roligt med stimulerande arbetsuppgifter som innehåller rejäla utmaningar. Jag har snälla kollegor, en bra chef, trevliga kontakter med elever och föräldrar. Det känns lyxigt och det är aldrig tråkigt att åka till jobbet på morgonen.
Husbygget, det nya huset till uthyrning har tagit mycket av prattiden och vårt intresse här hemma. Hur ska det se ut? Hur ska det bli? Var ska det ligga? Vad får det kosta? Många timmar har vi planerat, diskuterat, vridit och vänt på frågorna. Ytterst är besluten om detta alltid Rolands, huset ingår ju i hans företag, men det är nyttigt att ventilera både med varandra och andra för att få med olika synpunkter så inget blir missat. Och vi har roligt när vi pratar om det här, det är spännande och en kreativ uppgift att prestigelöst ta fram olika alternativ, väga för och emot, vi blir aldrig ovänner i de här diskussionerna.
Annars har livet liksom tickat på; vi har sluppit allvarliga sjukdomar, jobbmässigt fungerar det, barn och barnbarn verkar klara sig bra, vi har goda vänner, både gamla och nya, som betyder mycket för oss osv.
Vi ser för egen del tillbaka på 2011 med tacksamhet och fram emot 2012 med tillförsikt.
Kerstin Segerbergs försvinnande och tragiska bortgång engagerade oss och Sillerud under början på året. Det blev många frågor som lämnades utan svar; hur kunde det ske? hur hade hon det sina sista dagar i livet? varför gjordes en så liten räddningsinsats? Sedan under sommaren kom förstås de hemska händelserna på Utöya. Ondskan där, var och är obegriplig. Båda de här händelserna kommer vi att minnas klart under många år framöver.
Under 2011 har vi och Sillerud förlorat människor som betytt mycket både för oss och bygden. Dem kommer vi att sakna och ha kvar i våra tankar framöver. Nya små människor har fötts i bekantskapskretsen och deras uppväxt hoppas vi att få följa.
Det finns däremot inga stora händelser som präglat 2011 för min egen del, i min familj. Men visst är det så att min mammas bortgång året innan ändå har satt djupa spår i 2011. Det har hela tiden funnits en kuliss av sorg, mot vilken allt annat har framträtt. Och praktiskt har det varit så att jag inte har orkat ta itu med en hel del saker som jag har kvar efter henne. Mycket ligger osorterat och nerpackat fortfarande även om jag nu ibland tar ett tag, som nu under julhelgen.
Släktforskningsresan, som blev vår sommarsemester, var otrolig för mig. Det var både en fin resa och en känslomässigt stark upplevelse. Efter den förstår jag både mina föräldrar och mig själv bättre tror jag. Vi är ju alla i någon mån ett resultat av vår historia, en länk i släktkedjan både bakåt och framåt, även om det alltid finns ett stort handlingsutrymme för egna avgöranden.
80 % jobb istället för heltid startade jag med i augusti månad och det var en betydande förändring för min del. Jag valde att vara ledig, onsdagar, för att få ett brejk mitt i veckan och orka göra ett bra jobb även veckans sista två dagar. Till en början var jag frustrerad över att inte hinna med så mycket som jag brukade göra när jag jobbade heltid. Jag slogs med mina egna ambitioner och fick träna på att avstå även från en del roliga arbetsuppgifter. Men nu efter en termin så funkar det riktigt bra och jag avser att fortsätta så här. Mitt jobb som speciallärare är fortsatt väldigt roligt med stimulerande arbetsuppgifter som innehåller rejäla utmaningar. Jag har snälla kollegor, en bra chef, trevliga kontakter med elever och föräldrar. Det känns lyxigt och det är aldrig tråkigt att åka till jobbet på morgonen.
Husbygget, det nya huset till uthyrning har tagit mycket av prattiden och vårt intresse här hemma. Hur ska det se ut? Hur ska det bli? Var ska det ligga? Vad får det kosta? Många timmar har vi planerat, diskuterat, vridit och vänt på frågorna. Ytterst är besluten om detta alltid Rolands, huset ingår ju i hans företag, men det är nyttigt att ventilera både med varandra och andra för att få med olika synpunkter så inget blir missat. Och vi har roligt när vi pratar om det här, det är spännande och en kreativ uppgift att prestigelöst ta fram olika alternativ, väga för och emot, vi blir aldrig ovänner i de här diskussionerna.
Annars har livet liksom tickat på; vi har sluppit allvarliga sjukdomar, jobbmässigt fungerar det, barn och barnbarn verkar klara sig bra, vi har goda vänner, både gamla och nya, som betyder mycket för oss osv.
Vi ser för egen del tillbaka på 2011 med tacksamhet och fram emot 2012 med tillförsikt.
Kommentarer
Postat av: anne
Det är minnesvärda punkter du tagit upp. Jag är imponerad av ert husprat och samstämmighet, hos oss kan vi nog prata men sen när vi ska komma vidare så blir det av någon anledning så mycket. Jo, om hantverkare anlitas...
Trackback