Inga Magnusson

... har jag alltså klarat av nu. Den här gången drömde jag inte om skolan (men jag drömde att jag var på cirukus, kanske finns likheter där!;-))och jag lyckades avhålla mig från att ringa jobbtelefonsamtal under dagen. Det går alltså framåt. Fast fortfarande skäms jag för att gå och slå dank när andra arbetar och sliter. Det är skämmigt, jag smög iväg till affären och handlade lite mitt på dagen och hoppades att inte så många skulle se mig. Roland menar att det är Luther som spökar, han lyckas nästla sig in i tänket fast han varit död i hundratals år.

Märkligt också att det är så himla trivsamt att bara gå hemma och pyssla, att göra allt det där vanliga fast i lugnt tempo, inte stressa fram maten utan hinna laga den i lugn och ro. Jag stekte torskrygg på ett nytt sätt till exempel; den fick ligga saltad några timmar, brynte den sedan i pannan ovanpå spisen med kryddor på och sedan in i ugnen i en liten porslinsform med lock en halvtimme. Den blev väldigt god med äggsås till och rårivna morötter. Den här styckefrysta torskryggen är väldigt god, färsk betingar den ju ett pris i stil med oxfilé och vi får inte tag på den så ofta heller, fryst får duga.

Det orationella i att gilla hemmasysslorna gör att man nog får söka den driften till vår tid som jägare och samlare. Kanske belönades den lusten med högre överlevnad, den att hålla ordning hemma och pyssla med matlagning och så. För egentligen är det ju inte särskilt stimulerande och omväxlande.