Grannar igen ...
Kan bara tillägga att det som syns längst bort i bild är Elgtån, (uttalas av någon outgrundlig anledning "Ärtå"). Där till vänster bor Rolands kusin som är gift med A-B på skolkontoret och till höger bakom dungen bor Rolands bror gift med tandsköterska L som jobbar hos Carlberg. Ville bara orientera bloggläsande Årjängsbor i den mänskliga terrängen.
Djuren på bilden är alltså arrendatorernas kvigor som går på "Sellers-änga". De har en loj tillvaro, äter av det frodiga gräset, ligger och vilar sig på högsta punkten, skrubbar sig i den lilla skogsdungen "Bastehaget" och skuttar omkring i lite allmän livsglädje så där ibland på kvällarna.
Lövet i "Bastehaget" verkar smaka bra, för det är helt avbetat så långt kvigorna når med sin mular. Säkert innehåller det nyttiga näringsämnen också.
Det är trevligt att ha djur runt huset. Sen har vi trevliga tvåbenta grannar också på alla håll och kanter. Får väl ta kort på dem vid annat tillfälle! De är också söta. ;-))
Kor har onekligen en speciell blick ;-)
Trevlig fredag!
Måste vara härligt för alla Årjängsbor att det finns en "Inga" som hjälper till och leder alla rätt varthän folk finns och befinner sig och vad annars med var och en. För oss bloggläsare en bit från Värmland är det hela intressant ur en annan aspekt. För en människorintresserad person är det allmänt kul att läsa. Hälsa kossorna!
znogge: Jag kan inte bestämma mig för om de har vackra ögon eller inte.
Herta: Ha ha... namedroppingkulturen är välutvecklad här, vi kollar in allas släktskaper och tillhörighet till vardags. Längre bort på Elgtå-vägen bor ytterligare en kusin till Roland och om man istället hade svängt till höger längre bort så har han en dubbelkusin osv. Bygdens och människornas historia blir i hög grad levande på något sätt när många finns kvar och många hör ihop.
Sv. Roligt att du vill följa bebistiden! Det värmer så när man ser hur folk engagerar sig i en och vill veta hur det går. Man känner sig ganska ledsen och bortglömd emellanåt så sånt värmer stort! Pläden blev nog bra egentligen, den hade blivit riktigt bra om den bara blivit jämn. Men den kommer värma! Och som sagt, det är ju speciellt när mamma har gjort... hoppas jag :)I
Det kanske var dom kossorna jag såg, när jag var till gamla kyrkplatsen då. Nu kan du prova geocaching nära dig, en ligger nämligen där vid gamla kyrkplatsen.
Visst är det rogivande med djur utanför fönstret. Hemma i Jönköping brukar det vistas många kaniner utanför fönstret. Det är mysigt att titta på dem också... :-)
Koögon tycker jag brukar vara "snälla ögon".
Hoppsan Inga, nu är vi två stycken Lena, utan blogg, som virvlar runt bland dina kommentarer. Hur skiljer du på oss? :)
Om geocaching vet jag föga, intresserar mig mer för de tama och vilda djuren, naturen, skolfrågor och lite vad som helst.
På din beskrivning av kvigorna, tycker jag inte jag märker någon större skillnad på dem vi "umgicks" med på vår tid i Samsala och Bäck. De är som de är.
Trevlig helg på er där borta! På måndag kommer golvläggaren.
Frikadellen: Bebistid är det bästa som finns, jag vill gärna hänga med om Du bjuder på den på bloggen.
Lena i K-st: Oj, håller Du också på med geocaching? Det visste jag inte. Va roligt att du placerat en på gamla kyrkogården! Det är en fin plats med mycket kultur runt sig. Och märkliga magnetfält kan jag säga som är en slagrutekärring
Zarah: Jag lutar nog också åt att de har snälla och vackra ögon. Jag vet inget så rogivande som kor, har nog med min barndom att göra. Jag rännde alltid i grannens ladugård.
Lena: Inga problem att skilja Er åt! Ser på telefonnumret och på intressen och språket. Lena som har varit här med en geocache har jag träffat i verkligheten, hon har ursprung här ifrån Sillerud.
Suss: Nej, de är nog ungefär de samma. Lika trevliga djur i alla tider. Jag förstår om Du är glad åt att golvet blir fixat.