Rävens dvärgbandmask ...
... finns nu alltså konstaterad i trakterna kring Uddevalla och Katrineholm. Den sprids med maskägg som kan finnas på bär och svamp som inte sköljts ordentligt eller kokats. Äggen kan också finnas i pälsen eller i avföringen från hund / katt. Människor som smittas blir allvarligt sjuka och måste behandlas livslångt med starka mediciner för att hålla tillbaka parasitens härjningar i kroppens inre organ, främst levern. Det blir tydligen inte så sällan aktuellt med levertransplantation. Det tar något decennium drygt från smittillfälle tills symtom dyker upp, så det är ett lömskt förlopp.
Utbrotten av förekomst blir ofta lokal där smågnagare, rävar och hundar i ett område har smittats. Från ett område till ett annat förs smittan ofta med hundar som inte avmaskats och med vargar som vandrar långa sträckor.
3300 rävar har jägare skickat in till SVA nu från hela landet för att man ska kunna undersöka hur spridd masken är. Varje räv har skickats in i speciell kartong som rekvirerats från SVA via Jägareförbundets jaktvårdskretsar och till varje kropp har uppgifter bifogats om var den den skjutits eller hittats.
http://www.sva.se/sv/navigera/Djurhalsa/Hund/Infektionssjuksomar/Ravens-dvargbandmask/
http://www.sva.se/sv/navigera/Djurhalsa/Zoonoser/Ravens-dvargbandmask-Echinococcus-multilocularis/Ravens-dvargbandmask---samlat/
http://www.dn.se/nyheter/sverige/dvargbandmask-nu-aven-i-sodermanland
Den här smittan förekommer i alpländerna bl.a. i Zürich. Där upptäcks smittan hos 10- 15 människor varje år. Det låter inte mycket men jag vet inte om det bakom den låga smittfrekvensen ligger en annan livsstil; man plockar inget som växer nere på marken, bara ovanför "rävhöjd", man rör sig inte så mycket i skog och mark som vi gör i Sverige med allemansrätten.
Jag drar förstås omedvetet paralleller till människor som lever i vargrevir. Där är det inte så många människor, tamdjur och jakthundar som angrips / skadas av varg, men orsaken till det är ju bl.a. livsstilsförändringar; man jagar inte med löshund på samma sätt som förut, man rider inte på skogsvägar som förut, man har slutat hålla får / getter / nötkreatur, barnen får inte vara ute i skogen som förr osv. En del människor har fått betala med det som varit livskvalitet för dem. Så kan jag tänka mig att det blir när vi ska "lära oss" umgås med dvärgbandmasken också.
Fast skillnaden är förstås att den ena orsaken till livsstilsförändring ömt omhuldas av beslutsfattare och den andra orsaken bekämpas. Om man nu ska vara lite filosofisk också.
Utbrotten av förekomst blir ofta lokal där smågnagare, rävar och hundar i ett område har smittats. Från ett område till ett annat förs smittan ofta med hundar som inte avmaskats och med vargar som vandrar långa sträckor.
3300 rävar har jägare skickat in till SVA nu från hela landet för att man ska kunna undersöka hur spridd masken är. Varje räv har skickats in i speciell kartong som rekvirerats från SVA via Jägareförbundets jaktvårdskretsar och till varje kropp har uppgifter bifogats om var den den skjutits eller hittats.
http://www.sva.se/sv/navigera/Djurhalsa/Hund/Infektionssjuksomar/Ravens-dvargbandmask/
http://www.sva.se/sv/navigera/Djurhalsa/Zoonoser/Ravens-dvargbandmask-Echinococcus-multilocularis/Ravens-dvargbandmask---samlat/
http://www.dn.se/nyheter/sverige/dvargbandmask-nu-aven-i-sodermanland
Den här smittan förekommer i alpländerna bl.a. i Zürich. Där upptäcks smittan hos 10- 15 människor varje år. Det låter inte mycket men jag vet inte om det bakom den låga smittfrekvensen ligger en annan livsstil; man plockar inget som växer nere på marken, bara ovanför "rävhöjd", man rör sig inte så mycket i skog och mark som vi gör i Sverige med allemansrätten.
Jag drar förstås omedvetet paralleller till människor som lever i vargrevir. Där är det inte så många människor, tamdjur och jakthundar som angrips / skadas av varg, men orsaken till det är ju bl.a. livsstilsförändringar; man jagar inte med löshund på samma sätt som förut, man rider inte på skogsvägar som förut, man har slutat hålla får / getter / nötkreatur, barnen får inte vara ute i skogen som förr osv. En del människor har fått betala med det som varit livskvalitet för dem. Så kan jag tänka mig att det blir när vi ska "lära oss" umgås med dvärgbandmasken också.
Fast skillnaden är förstås att den ena orsaken till livsstilsförändring ömt omhuldas av beslutsfattare och den andra orsaken bekämpas. Om man nu ska vara lite filosofisk också.
Kommentarer
Postat av: Anne
Jodå. Schweizare är ett aktivt, naturälskande folk. På helgerna var det man ur huset för att vandra i bergen. Jag fattade aldrig att rävbandmasken ens fanns när vi bodde i Zuerich, men maken minns att det fanns varningar anslagna överallt. Ingen pratade om det i någon större utsträckning, jag har inga minnen av att det skrevs i tidningarna.
Jag pratade om detta med en polsk kvinna igår, hon hade aldrig låtit masken hindra henne från att plocka bär och svamp i Polen.
Inte vet jag, jag skräms av det nu. Mest för alla barn och ungas skull.
Sv. Franska kravallpolisen!:)
Trackback