Lärarlöner ...
Enligt det senaste avtalet ska det synas i lönekuvertet om eleverna höjer sina prestationer, det finns forskning som antyder att det råder starka kopplingar mellan bra lärare och duktiga elever alldeles oavsett hur omständigheterna i övrigt ser ut.
Men det fungerar inte så enligt den översyn som gjorts. Lärare tjänar inte mer i de kommuner där många elever når målen, så borde det i så fall vara.
Stockholm gör ett försök att få en bättre löneutveckling för lärare genom en ny strategi. Man har tagit fram kriterier för att bedöma vilka lärare som presterar bäst. Helt rättvist kan det säkert inte bli, men i alla effektivare för måluppfyllelsern bland eleverna än att man exempelvis lägger löneökningen på lärare som gör administrativa extrauppgifter vilket inte är så ovanligt. Ändå ligger lärarlöner i Stockholm högre än för andra delar av landet. Det som är ingångslön i Stockholm, dvs runt 25.000 kr - 26.000 kr / månad kan mycket väl vara slutlön ute i landsorten. Det är ungefär vad en färdigutbildad person i ett hantverksyrke tjänar, typ en rörmokare eller en snickare.
Självklart ska både en duktig snickare och en duktig lärare ha bra betalt för väl utfört arbete, men läraren ska ha en lönekompensation för att yrket, förutom genomgånget gymnasium, kräver 3- 5 års utbildning på universitetsnivå. Det är år som inte bara innebär att avstå ett antal årslöner utan också att de flesta får dras med att ränta och amortera en rejäl studieskuld under en stor del av yrkeslivet.
Efter kommunalisering sackade lärarlönerna efter rejält. Av de 20 % lönelyft som utlovades som kompensation ´för att övergå från statliga förmånliga tjänster med garanterat betald fortbildning, full lön under sjukdom, karriärmöjligheter inom jobbet via lektorstjänster, till kommunalt reglerade tjänster med sämre villkor, såg de flesta lärare inte röken. Krutet lades på att höja ingångslönerna för lärare, med den tröstande kommentaren till de redan yrkesverksamma att bara det var gjort så skulle allas löner höjas med automatik. Det skedde inte, utan lönetrappan förblev ihoptryckt runt i stort sett samma nivå. Och facket var till synes maktlöst.
De lokala förhandlarna var självklart utan påtryckningsmetoder, eftersom lokal strejkrätt inte finns, det var bara att tacka och ta emot det som erbjöds av arbetsgivaren. Centralt nöjde man sig med att hötta med näven och orera men så mycket mer blev det inte. Merparten av den lärarkår som med knapp majoritet röstat för kommunaliseringen, blev alltså blåst på de där 20 % i lönelyft och fick dessutom se sin arbetsmiljö bli allt sämre.
Lärare jobbade vidare, men med en tagg av ilska kvar mot både fack och arbetsgivare som lät det hela ske utan att agera. Allt medan Göran Persson, ingenjören bakom det hela, myste över att han lyckats ta ner lärarnas status och göra dem maktlösa. Senare kom han att göra avbön och erkänna att det gick för långt, så långt att det blev negativt för skolan som helhet. Men då var det redan för sent, sedan länge för sent. Och Göran Persson hade inte längre någon makt att rätta till.
Det var välskrivet. Jag undrar ibland i mitt stilla sinne om det verkligen kommer att bli någon förändring på lärarlönerna. Jag tror inte det om jag ska vara ärlig. Allt prat eldar inte på, det snarare lugnar ner. Vi lärare går där och hoppas och tänker att problemet i alla fall är uppmärksammat och att det är många personer som arbetar på det...men sen då? Hur länge kan vi gå där och nöja oss med tanken på att någon har uppmärksammat ett problem och är villig att föra upp det till debatt utan att egentligen göra någonting åt det. Räcker det att bara bli "sedd och hörd"? Nej, för min del vill jag nog faktiskt ha lite handling också...
Ett av problemen är väl att lönepotten är procent av de löner som finns, oavsett om du bor i Stockholm eller i Årjäng. De flesta arbetsgivare är inte så villiga att ge en massa pengar utöver potten. Om en skola som satsat mycket på att verkligen höja kompetensen på inlärningsmetoder och att det visar sig i en hög kunskapsnivå hos eleverna - då borde arbetsgivaren satsa mer pengar på lärarlönerna! Det är lärarna som gör jobbet. Tyvärr är det inte så verkligheten fungerar...
Sedan finns det en annan aspekt på detta. Den kommunen skulle anses som en god arbetsgivare i lärarkollektivet. Därmed skulle duktiga, engagerade lärare söka sig dit och de kommuner som halkat efter halkar efter än mer... Vem tar ansvar för de barnen? Har inte de lika stor rätt att få bra undervisning?
Spontana tankar från mig som i slutändan ger en massa frågetecken!
Hos oss är inte konkurrensen mellan kommunerna så stor, det blir för långa avstånd. Men på andra orter kan jag tänka mig att det kan bli ett dilemma.