Inga Magnusson

... är ju bra att vi har och politiker. Det är demokrati.

Men jag värjer mig för själva valpropagandan och röstar utifrån något slags grundläggande ideologi om hur jag vill att vi ska ha det med samhällsplanering och samhällsekonomi.  Jag kollar inte på TVs valprogram, inte ens  nyhetskanalernas valinslag.

Men det som kan vara intressant är hur valkampanjerna bedrivs. Nu bjuder de väl inte på så många överraskningar även om jag tycker att man fokuserar ovanligt mycket på personangrepp iställt för på sakfrågor, till och med i lilla Årjäng. Det brukar annars bli så att i små kommuner så är det inte de ideologiska skillnaderna som avgör mellan olika block, utan man är mer pragmatisk och ser till de frågor som är aktuella.  Och solkiga personförföljelser av det slag vi sett hos oss i vårt lilla samhälle  i år brukar det inte vara så vitt jag kan minnas.

En annan ovanlighet just i år är att Expressen  starkt har tagit rollen som Alliansförsvarare. Aftonbladet är som alltid Vänster, vilket hör till, så nu är läget liksom balanserat bland kvällstidningarna.  I övrigt så verkar det vara som vanligt med medias ställningstagande; ägarna till media är i många fall borgliga, men eftersom journalistkåren å andra sidan är vänster och framför allt miljöpartistisk så jämnar det ut sig i valrapporteringen.

Det som just nu förvånar mig är att Aftonbladet väljer att redan nu, med en vecka kvar till valet, ge striden förlorad och skänka segern till Alliansen. Det är ovanligt. Man borde rimligen istället fokusera på det som talar till egen fördel, inte beskriva hur människor i S-valstugorna är på väg att ge upp och hur Alliansen gemensamt vinkar segervissa och glada.

Men med smarta kommunikationsstrateger överallt så är det förstås inte en slump att så sker. Kan det vara så att man genom att redan förespegla en borglig seger, försöker mobilisera soffliggarna, som enligt undersökningar har vänstersympatisörer i majoritet?

Asch, detta var bara tankespån om valet, helt ointressant egentligen.