Inga Magnusson

Ailas: Kan bara hålla med Dig! Om man hade det ringaste kunskap om pedagogik så skulle man veta att det inte går att göra klasser på 25 barn av 6-åringar och 7-åringar. För då hjälper det inte att pytsa in en massa personal. Barngruppen är för stor och det går inte att bota med annat än mindre gruppstorlek.

Jag tror också på mindre barngrupper... men kan inte låta bli att fundera över vilken pedagogik som användes på 50- o 60-talen? För vi var många barn i samma klassrum och två klasser dessutom. Ändå lärde vi oss massor.



Jag vill förtydliga än en gång att det är inte den tiden jag vill ha tillbaka... inte alls, men hur kunde det bli bra resultat på den tiden? Berodde det på att barnen hade en helt annan slags fostran - barnen skulle vara tysta i vuxnas sällskap litet hårt och generellt uttryckt!? Har du någon fundering runt den frågan?

Ja, jag har en hel del funderingar i den frågan.



Skolan idag har krav på sig att lära barn mer än faktakunskaper. Barn ska också lära sig att själva söka fakta och ifrågasätta fakta. Det gör man inte genom att sitta tyst och matas som vi fick göra.



Skolan har också uppdraget att lära barn att samarbeta, alltså ge dem social kompetens. Och det får man inte heller genom att sitta tyst i sin egen bänk och lyssna och skriva.



Det som bl.a. har hänt är alltså att skolans uppdrag har ändrat sig.



Sen finns det fler faktorer förstås;

Barn får idag ta plats och gör det, det gjorde inte vi.

Skolan har inget att sätta emot maktlystna elever idag, det hade man förr.

Skolan är idag skyldig att ta emot alla elever, förr kunde rätt många sållas bort till särskola, hjälpklass osv.

Skolan tog slut lite tidigare förr, höll inte på i nio år.