Inte så präktig!
Hmm, jag försöker ju upprätthålla åtminstone ett sken av präktighet och ordning och så, fast jag är född slarvmaja. ;-)
Men i morse missade jag ett möte kl halv 8 med en kvart. Glömde helt enkelt bort. Det erkänns! Jag glömde. Och jag sov inte ens, jag rensade och hackade svamp för glatta livet. Skäms förstås gör jag, det är bara att erkänna de egna tillkortakommandena. Jag känner tydligt hur auran av präktighet falnar. Mötet blev i alla fall, fast lite kortare än som var tänkt. Livet går vidare. Suck!
Hmm, man är inte mer än människa.
Det har hänt någon, tja, några gånger att skolan har ringt och undrat var jag är när jag skulle varit där på utvecklingssamtal.
Fast jag då sagt till barnet på morgonen att vi ses i skolan till mötet!
Nej, man är verkligen inte mer än människa....men jag tror att vi lärare försöker vara någon slags övermänniska...ofelbar liksom. Tyvärr går det inte och inte heller skulle vi förbli mänskliga om vi aldrig gjorde fel.
Asch.
Känn dig litet busig i stället!!!
Jag tycker det är väldigt präktigt att sitta hemma och ta hand om sin skörd. Det räcker länge nog!
Ha, ha, du kommer att vänja dig med åren! Välkommen i klubben!
Har du läst "Kulla Gulla stretar vidare", skriven av Cecilia Hagen? Där känner man igen det mesta och man fnittrar sig igenom boken. Finns i pocket.
Ha, ha, du kommer att vänja dig med åren! Välkommen i klubben!
Har du läst "Kulla Gulla stretar vidare", skriven av Cecilia Hagen? Där känner man igen det mesta och man fnittrar sig igenom boken. Finns i pocket.
Alla: Hmm jag tror ni har rätt. Som lärare är man van att ha kontroll och vill nog gärna ha det över sig själv också. Kulla Gulla av Cecilia Hagen är nog något för mig.
Busig känner jag mig rätt ofta faktiskt och värre blir det med åren. Sitter gärna längst bak i allvarsamma sammanhang - och busar!