Inga Magnusson

.... fanns det massor på Liane när Roland tog över gården. Det måste till för att dränera bort vatten, leda det till bäckar och vattendrag. Vi pratar ibland på hur många timmar anfäderna sammanlagt har använt för att hålla de här dikena öppna. Förr var det något som gjordes för hand, med spade. På en gård med så här många diken måste den uppgiften ha känts oändlig, även om jag antar att man inte dikade allt på en gång utan tog en mindre del varje år istället. Roland minns hur han fick gå till sin pappa med kaffe när han var liten. Då hade han en liten grön ryggsäck med smala läderremmar och de satt tillsammans på dikeskanten för att fika. Nu är det inte många diken kvar, Roland har lagt igen det ena efter det andra. Den här veckan som gått var det dags nere på det som kallas Smörhôla. Det är Roland, arrendator -Olle och Rasmus tror jag och någon mer som jag inte vet namnet på.