Bra utvärdering!
Det är jätteviktigt att vi kan utvärdera det vi gör i skolan, annars vet vi inte vilka insatser som är effektiva. Vi ska ha bra utvärderingsinstrument för enskilda elevers måluppfyllelse när det gäller kunskaper och för klasssens sociala måluppfyllelse och för vårt eget jobb som lärare.
Marie har skrivit om ett bra exempel på hur man utvärderar på hennes skola. Det måste rimligen vara en klass i årskurs tre. Eleverna tar själva ett stort ansvar för utvärderingen och för utvecklingssamtalet och får också träna på det. Viktig kunskap för livet.
Så här beskriver Marie det på sin blogg och jag har lov att kopiera hit och länka:
"Just nu har vi två målveckor på skolan. Detta innebär både att eleverna ska utvärdera sina egna kunskaper samt att vi pedagoger ska göra det. Vi har ju elevledda samtal på skolan så det är viktigt att eleverna har utvärderat sin egen kunskap så att de vet var de står när de ska göra sin presentation för föräldrarna. För min del betyder det att jag har tagit, utifrån skolans lokala mål, tagit ut sådana mål som passar mot vad vi har arbetat med hittills under terminen. Jag skriver dessa på tavlan och sedan får eleverna i sin tur välja ut ca tre av dessa och själva värdera in dem på en utvärderingsblankett. I stort sett handlar det om man kan det hela bra, mycket bra eller behöver träna mer.
Exempel på de mål som jag har tagit ut är:
- Kan räkna i huvudet addition och subtraktion inom talområdet 0-20
- Kan använda likheter inom talområdet 0-20 ex. 15-5=8+2, 20=11+9
- Kan siffrans platsvärde 0-100
- Kan jämföra och storleksordna tal 0-1000
- Kan addera och subtrahera inom talområdet 0-200 genom skriftliga räknemetoder
- Kan klockan: Hel, halv, kvart i och kvart över, Tjugo i och tjugo över, tio i och tio över, fem i och fem över hel och halv, Digital/analog tid
Målen skrivs alltså upp på tavlan tillsammans med exempel på samma sorts uppgifter målet handlar om. Ungefär som jag gjorde i punkt två i min lista här ovan. När sedan detta är klart är det min tur att utvärdera eleverna och skriva en kommentar om hur jag tycker att de ligger till. Turligt nog brukar eleverna vara förvånansvärt duktiga på att skatta sig själva så det är inte ofta men behöver skriva någon kommentar som går rakt emot vad de själva tycker . Skulle det trots allt visa sig att man mer eller mindra är tvungen att göra detta gäller det naturligtvis att vara noga med sina formuleringar. Det gäller ju att respektera elevens egen utvärdering samtidigt som man måste försöka få fram vad det är eleven faktiskt behöver öva lite extra på. Slutligen ska sedan hela IUP pärmen hem till föräldrarna för att de ska kunna gå igenom hela pärmen tillsammans med sina barn i lugn och ro, därefter är det dags för eleven att hålla i sitt utvecklingssamtal. Eleverna får dessutom upprepade möjligheter att träna inför detta samtal i skolan. De brukar öva genom att parvis hålla hela samtalet inför varandra.
Marie"
Jag har gormat över "kvalitetsutvärderingsplanehelvetet" här på bloggen, men det handlar om när vi lärare tvingas göra meningslösa utvärderingar; typ använda 90 % av utvärderingstiden till att utvärdera den lilla futtiga 10%-delen som är gemensam för den enskilda skolan. På en stor skola så är det väldigt lite som är gemensamt för alla. Och att göra utvärderingar av något slags tänkt genomsnitt mellan himmel och helvete (så stor skillnad kan det vara mellan olika klasser) är och förblir meningslöst, för det är bara ett fiktivt värde som bedöms då, inget verkligt.
Utvärderingar är viktiga och ska naturligtvis göras över verkliga kunskaper och verkliga resultat, varje barns och varje klass. Det här som Marie beskriver ser jättefint ut och jag är imponerad över att så små barn kan fås att ta så stort ansvar för utvärdering och samtal.
Tänk om vi som jobbar i skolans värld hade fått ägna en bråkdel åtminstone av vår tid för kvalitetsutvärderingsplanehelvetet till att istället ta fram den här typen av instrumet för att hantera vårt jobb! Vi behöver verktyg för att utvärdera var och en elevs prestationer och klassens sociala liv, inte försöka koka ner alltsammas till en oigenkännlig gemensam och fiktiv soppa.