Värt nåt...
Den här lilla figuren är en Goebbel och alltså inte vilken porslinsfigur som helst. Den är värd nåt.
Den här grytan fick min mamma av mig vid något tillfälle i början på 60-talet. Den var nästan värdelös tyckte vi eftersom den inte hade planslipad botten alltså inte gick att laga mat i. Den fick bli värmegryta för de gröna och gula bönor som ofta serverades. Nu är den helt rätt eftersom den är 60-tal och dessutom har rätt orange färg. Den är värd nåt.
De här två sakerna hör till dem som jag inte kommer att sakna och det spelar ingen roll om de är värda lite mer än loppis.
Så är det, saker kan ha olika värde, både i pengar och känslomässigt.
Åh, vad roligt/trevligt att du tog så fina bilder. Bilder kan ju hjälpa en att minnas länge länge sådant man faktiskt inte vill glömma.
Önskar dig en riktigt trevlig midsommar!
Jag minns draperiet i inlägget ovanför, det blev fina kuddar av dem. Visst är det svårt att avgöra vad man ska ha kvar. Jag har en hel del som ligger här och väntar på mina beslut, sånt som ingen annan var intresserad av, men som haft betydelse för mig.
Ingrid: Jag har nog mest tänkt i affektionsvärde och behållit det som betytt något för mig.
Marie: Tack! Det samma till Er! Jag lägger bilderna här på bloggen, för att andra ska få se och minnas men mest för mig själv att ha kvar här.
Suss: Draperiet var jättefint guldfärgat glansigt tyg, tjockt med fint fall. Det blev vackra kuddar.
Porslinsfigurer är jag inte mycket för men grytan är läcker, tom för mig som växte upp i den orangea-gröna eran. Filtarna i föregående inlägg var väldigt vackra och pinnstolarna gillar jag. Teak har jag haft rysningar av under många årtionden, men tom där har jag tänkt om. Vårt stora köksbord som vi fick med huset är i teak med antikvitmålat underrede och bortsett från att bordet storlek är fenomenalt så har jag kommit att uppskatta teakytan också. Vi fick några andra teakmöbler med huset också och samma process har skett med dem på dessa fyra år.
Kanske är det bara jag som håller på att bli gammal? ;)