Sista arbetsdagen ...
Inte ens om jag använder varje kubikmeter så får jag in alltsammans. Kollegan som nu till fullo insett min last när det gäller att samla på döda ting, ler glatt säger så snusförnumstigt;
- När jag har grejer som jag inte använt på ett år så slänger jag dem.
För min del är det ett livslångt samlande, helt på uråldrig nivå. Känner mig som stenåldersfrun som samla kottar eller nötter inför vinterns kyla och snö. Fast här handlar det om hemgjorda läromedel, och annat. Jag måste helt enkelt skärpa mig.
Ett antal av våra elever har glömt kvar kläder och stövlar och skor och är välkomna att bli insläppta via fritis för att hämta.
Sån är min man. Jag blir galen på alla bra att ha saker och brist på utrymme. Vi är tre personer i ett hus på sju (7) rum och kök. Det är knökfullt...
Hm, du låter som ett svårt fall. Kom att tänka på en f d kollega jag var hemma hos en gång. Hon var nog snäppet värre! Hennes arbetsrum var så smockat med pärmar, papper och jag-vet-inte-allt från golv till tak att varje gång man satte in sin fot i det där rummet riskerade man livet.
Du får allt gallra lite, men först tar du lite sommarlov, tycker jag!
Ja du Inga, hade du släppt mig fritt, hade säkert hälften gått till kasta högen, men det är tur vi är olika....och skulle jag behöva något någon gång, så vet jag ju vem jag ska fråga? Ha det gott Kram
Selma: Det var häftigt, så stort hus och så mycket saker det måste vara.
Ailas: Det blir så.
Ingrid: Ha ha... jag förstår det!