Potensgivarna...
Det är en oerhört söt historia om två hemmadöttrar i sjuttioårsåldern som får en idé. Jag gillar den här boken för att den ger mig många igenkännande leenden just över bondesamhällets gamla fenomen; hemmadöttrar. Det var alltså barn som blev kvar hemma för att ta hand om gården och föräldrarna när de andra barnen flyttade hemifrån för att söka andra jobb. Deras tillvaro blev i verkligheten och i boken ofta rätt inskränkt och präglad av hur det alltid hade varit och rädsla för att förändra något. Detta förutsatte förstås att det var en gård av någorlunda storlek och var nog ett typiskt fenomen på 1800-talet med de stora barnkullarna och en jordbruksbefolkning, fortsatte kanske en bit in på 1900-talet. Min far hade exempelvis syskon som blev kvar hemma så. Först behövdes de hemma, sedan kom de sig inte för med att flytta och äktenskapsmarknaden var kanske inte aktuell med åren, utbudet minskade drastiskt förstås när många jämnåriga drog in till stan.
Potensgivarna är en finstämd skildring av några människoöden, det finns humor och ömhet med. Man skrattar med huvudpersonerna, inte åt dem. Det gillar jag som tycker om snällhet. Sen kan jag tycka att beskrivningen av brodern Rutger tar ut svängarna lite för mycket men det kanske inte är så lätt för en kvinna att beskriva en man med potensbekymmer.
Men sammataget fin sommarläsning och lättläst. Rekommenderas!
Ska kollas!
Den ska jag läsa...kanske kan jag låna den av dig??
Ha det gott kram
En helt underbar bok! Jag har skrivit en recension om den i min blogg under kategorin "Böcker".
Låter som en bok för mej...den får jag skaffa inför resan vi skall göra...då lär det inte bli långtråkigt upp mot norrland...kram på dej
Mysigt.
Kanske tar jag mig den an efter Brott och Straff, eller vem vet...kanske tar jag den som pauslitteratur om studentens våndor blir för svåra.
Den läste jag för några år sedan och fick mig många goa skratt. Nu när jag läser Brott och straff skrattar jag inte lika mycket, men det är en välskriven bok.
Är med i http://bok.nu och där påstår de att jag skulle ge boken en tvåa (av fem stjärnor). Bör kanske avvakta lite alltså... :)
Den här nämnda Brott och straff har jag gett en femma. Kanske är jag tungsint? :)
Selma: Absolut värt!
Ingrid: Den kan Du få av mig, inte en bok jag läser om, den är av det lättsamma, lättlästa slaget.
Mia: Jag var inne och läste den. Du skriver bättre recensioner än jag.
Kicki; Den är lagom semesterlitteratur.
Anne: Brott o straff är naturligtvis i en annan viktklass. Den behöver lite pauslitteratur.
Marianne: Då har vi något gemensamt. Brott och straff är mycket bra, naturligtvis i en annan klass. Men lite tung att läsa i hängmattan och på stranden.
Ailas: Hm hur kan de veta vad Du skulle tycka utan att ha frågat Dig?
Den har jag läst och tyckte om den, lite lagom småmysig och underhållande. Hon har skrivit fler böcker i samma stuk om du nu inte redan läst dem.
Är det fler än jag som läser Brott & Straff? Kunde vara intressant att byta åsikter med någon som har den helt färskt i sinnet.