Meningslösa satsningar ...
... tycks det inte så sällan bli i skolans värld. Jag minns några av dem, bl.a. något som hette "implementering" och som kostades på med kursdagar och övernattning på hotell för alla personalkategorier i en salig blandning och vi skulle efter utbildningen bilda innovationsceller för förändring eller vad det nu hette. :-)). Kan ha varit på 80-talet.
Man hade ju just upptäckt att det spelade inte så stor roll vilka läroplaner man sjösatte, lärarna gjorde i alla fall som de alltid gjort, eller rättare sagt som deras erfarenhet lärt dem fungerar. Skepsisen mot nya pigga, men amatörmässiga, hugskott uppifrån var hög, då som nu. Vid det här tillfället med "implementering" skulle till slut, en gång för alla, nytänket "implementeras" ( = genomföras!) ! Men det blev ungefär som det brukar bli och pengarna räckte inte till mer än första omgången personalutbildning. Några innvationsceller blev det inte så vitt jag vet. En halvmesyr alltså, en i ordningen under de snart 40 år som jag jobbat inom skolans värld.
Buden har varit många genom åren, olika varianter av saliggörande tillfälliga projekt utan i förväg dokumenterad effekt, har presenterats på det här sättet, ofta stort uppslaget i introduktionen, men med rätt snöpligt resultat i verksamheten till slut. Ibland har det väldigt tydligt känts att projektet har som enda syfte att ge gloria åt någon / några pådrivare, en kick uppåt i hierakin. Inte så mycket har haft effekt i skolans vardag.
Nu har det hänt igen för vilken gång i ordningen vet jag inte. Vi har i alla fall fått sammanställningen av en enkätundersökning som gjorts för att granska resultatet av den senaste ambitiösa utvecklingssatsningen. Den gjordes tillsammans med universitetet, omfattade flera kommuner i Sverige och har fått rätt stor uppmärksamhet, det har slagits på trumman stort inför politiker och andra finansiärer. Jag nämner inte namnet på satsningen, för projektet är här i mitt inlägg egentligen bara intressant som ett exempel på den här typen av satsningar, satsningar utan krav på konkreta resultat.
Det finns mycket text i resultatredovisningen av enkäten, bl.a. över en målsättning med projektet; att åstadkomma en förändring i praktiken bland lärarna:
"När pedagogerna skattar i vilken grad de anser att (--------namnet på projektet, min anmärkning) stimulerat och konkret bidragit till förändring inom vissa valda delar av verksamheten, så intar pedagogerna oftast en kritisk inställning och anser inte att arbetet i någon högre grad bidragit till att detta skett".
Och på ett annat ställe:
"Däremot verkar arbetet gett ringa effekt på lärares didaktiska kompetens, i alla fall om man ser till den direkta effekten. Detta trots att den del av uppdraget är att bidraga till att utvecklingsarbetet leder till konkreta förändringar i arbetet med barn och unga. Kanske skulle effekten kunna påvisas om man studerar detta ur en längre tidsperiod?"
(De grammatiska grodorna i rapporten är inte mina, men jag lät dem stå kvar eftersom jag gör ett direktcitat).
Det är lite märkligt, men möjligen typiskt skolan och kanske andra samhällssektorer också? Man är nöjd med att de anställda har fördrivit en massa arbetstid genom att sysselsätta sig med ett projekt som kostat ett antal miljoner i utbildning och ockuperat en massa tid för många av deltagarna. Ett antal papper har det blivit och gott om prat, men man struntar alltså i att allt detta inte ger något konkret resultat i bättre praktik. Det har enligt enkäten inte gett bättre måluppfyllelse, inte bättre skola och inte bättre lärarjobb. Ändå föreslås att man ska trampa på i ullstrumporna och fortsätta med pratandet och pappersproduktionen i projektets namn.
Om jag fick fram det här 0-resultatet i ett arbete som jag är ansvarig för (elever som inte lär sig något exempelvis!) skulle jag genast slå till bromsarna och skrika högt:
-Vi har gjort fel, vi måste sluta slösa bort pengar på det här och försöka hitta något som kan förbättra skolan på riktigt, något som kan göra eleverna duktigare, lärararna skickligare, skolan till en trevligare plats osv.
Vad som helst men en förbättring av någonting! Inte bara hela tiden vara nöjd med detta spel för gallerierna, den här sysselsättningsterapin som vi lärare är utsatta för under en lång följd av år och som känns rätt förolämpande.
Om vi lärare kan underhålla varandra med trevligt samtalande så är det bra verkar det som, men det tycker inte jag. Jag tycker inte att det räcker, jag tycker att satsade miljoner ska generera ett bättre resultat också - för barnen!.
Jag kan inte låta bli att undra om det är lika illa ställt inom den privata sektorn? Eller har man där högre krav på att insatta miljoner ska ge utdelning, i cash eller bättre kvalitet?. Eller både och? Eller man kanske inte bryr sig där heller huruvida fortbildning är bortkastad. Och att såna här stort uppslagna satsningar blir spel för gallerierna?
Hos oss i den offentliga sektorn blir det tydligen ingen utdelning i vare sig bättre ekonomi eller bättre måluppfyllelse eller bättre arbetsprestationer med den här typen av utvecklingsprojekt. Men en himla massa diskussioner och prat och sysselsättning har projekten genererat och det kanske anses tillfyllest. Det innebär ju att vi under vår arbetsplatsförlagda tid är ockuperade med projektet och inte med annat som vi kanske själva skulle prioritera som nyttigt och nödvändigt. Och vi arbetar ju i alla fall under tiden ;-) För ibland är det det man undrar, om skolan genomför sånt här för att man tror att vi inte gör något på jobbet, utanför lektionstid annars? Om vi inte har konstruerade projekt att sysselsätta oss med?
Nu diskuterar jag skolan generellt, inte min egen arbetsplats specifikt, ville bara påpeka det för säkerhets skull, så att ingen känner sig trampad på tårna. Min kritik gäller systemet, inte personer. Min kritik gäller bristen på relevant uppföljning, analys och konsekvenser av insatta åtgärder.
Man hade ju just upptäckt att det spelade inte så stor roll vilka läroplaner man sjösatte, lärarna gjorde i alla fall som de alltid gjort, eller rättare sagt som deras erfarenhet lärt dem fungerar. Skepsisen mot nya pigga, men amatörmässiga, hugskott uppifrån var hög, då som nu. Vid det här tillfället med "implementering" skulle till slut, en gång för alla, nytänket "implementeras" ( = genomföras!) ! Men det blev ungefär som det brukar bli och pengarna räckte inte till mer än första omgången personalutbildning. Några innvationsceller blev det inte så vitt jag vet. En halvmesyr alltså, en i ordningen under de snart 40 år som jag jobbat inom skolans värld.
Buden har varit många genom åren, olika varianter av saliggörande tillfälliga projekt utan i förväg dokumenterad effekt, har presenterats på det här sättet, ofta stort uppslaget i introduktionen, men med rätt snöpligt resultat i verksamheten till slut. Ibland har det väldigt tydligt känts att projektet har som enda syfte att ge gloria åt någon / några pådrivare, en kick uppåt i hierakin. Inte så mycket har haft effekt i skolans vardag.
Nu har det hänt igen för vilken gång i ordningen vet jag inte. Vi har i alla fall fått sammanställningen av en enkätundersökning som gjorts för att granska resultatet av den senaste ambitiösa utvecklingssatsningen. Den gjordes tillsammans med universitetet, omfattade flera kommuner i Sverige och har fått rätt stor uppmärksamhet, det har slagits på trumman stort inför politiker och andra finansiärer. Jag nämner inte namnet på satsningen, för projektet är här i mitt inlägg egentligen bara intressant som ett exempel på den här typen av satsningar, satsningar utan krav på konkreta resultat.
Det finns mycket text i resultatredovisningen av enkäten, bl.a. över en målsättning med projektet; att åstadkomma en förändring i praktiken bland lärarna:
"När pedagogerna skattar i vilken grad de anser att (--------namnet på projektet, min anmärkning) stimulerat och konkret bidragit till förändring inom vissa valda delar av verksamheten, så intar pedagogerna oftast en kritisk inställning och anser inte att arbetet i någon högre grad bidragit till att detta skett".
Och på ett annat ställe:
"Däremot verkar arbetet gett ringa effekt på lärares didaktiska kompetens, i alla fall om man ser till den direkta effekten. Detta trots att den del av uppdraget är att bidraga till att utvecklingsarbetet leder till konkreta förändringar i arbetet med barn och unga. Kanske skulle effekten kunna påvisas om man studerar detta ur en längre tidsperiod?"
(De grammatiska grodorna i rapporten är inte mina, men jag lät dem stå kvar eftersom jag gör ett direktcitat).
Det är lite märkligt, men möjligen typiskt skolan och kanske andra samhällssektorer också? Man är nöjd med att de anställda har fördrivit en massa arbetstid genom att sysselsätta sig med ett projekt som kostat ett antal miljoner i utbildning och ockuperat en massa tid för många av deltagarna. Ett antal papper har det blivit och gott om prat, men man struntar alltså i att allt detta inte ger något konkret resultat i bättre praktik. Det har enligt enkäten inte gett bättre måluppfyllelse, inte bättre skola och inte bättre lärarjobb. Ändå föreslås att man ska trampa på i ullstrumporna och fortsätta med pratandet och pappersproduktionen i projektets namn.
Om jag fick fram det här 0-resultatet i ett arbete som jag är ansvarig för (elever som inte lär sig något exempelvis!) skulle jag genast slå till bromsarna och skrika högt:
-Vi har gjort fel, vi måste sluta slösa bort pengar på det här och försöka hitta något som kan förbättra skolan på riktigt, något som kan göra eleverna duktigare, lärararna skickligare, skolan till en trevligare plats osv.
Vad som helst men en förbättring av någonting! Inte bara hela tiden vara nöjd med detta spel för gallerierna, den här sysselsättningsterapin som vi lärare är utsatta för under en lång följd av år och som känns rätt förolämpande.
Om vi lärare kan underhålla varandra med trevligt samtalande så är det bra verkar det som, men det tycker inte jag. Jag tycker inte att det räcker, jag tycker att satsade miljoner ska generera ett bättre resultat också - för barnen!.
Jag kan inte låta bli att undra om det är lika illa ställt inom den privata sektorn? Eller har man där högre krav på att insatta miljoner ska ge utdelning, i cash eller bättre kvalitet?. Eller både och? Eller man kanske inte bryr sig där heller huruvida fortbildning är bortkastad. Och att såna här stort uppslagna satsningar blir spel för gallerierna?
Hos oss i den offentliga sektorn blir det tydligen ingen utdelning i vare sig bättre ekonomi eller bättre måluppfyllelse eller bättre arbetsprestationer med den här typen av utvecklingsprojekt. Men en himla massa diskussioner och prat och sysselsättning har projekten genererat och det kanske anses tillfyllest. Det innebär ju att vi under vår arbetsplatsförlagda tid är ockuperade med projektet och inte med annat som vi kanske själva skulle prioritera som nyttigt och nödvändigt. Och vi arbetar ju i alla fall under tiden ;-) För ibland är det det man undrar, om skolan genomför sånt här för att man tror att vi inte gör något på jobbet, utanför lektionstid annars? Om vi inte har konstruerade projekt att sysselsätta oss med?
Nu diskuterar jag skolan generellt, inte min egen arbetsplats specifikt, ville bara påpeka det för säkerhets skull, så att ingen känner sig trampad på tårna. Min kritik gäller systemet, inte personer. Min kritik gäller bristen på relevant uppföljning, analys och konsekvenser av insatta åtgärder.
Kommentarer
Postat av: Selma
En sak som maken och jag kom att tala om en afton var, SIA, Skolans Inre Arbete. Vart tog det vägen? Rann det ut i sanden? Är det formellt avslutat, utvärderat och funnet inte bra? Skämt åsido, visst verkar skolans värld vara en värld där många projekt dragits igång genom åren för att tyst och diskret bara falla i glömska. Allt onödigt arbete och ändå minns jag frustrationen när mina barn gick på högstadiet, i grunden kändes det lika hopplöst som när jag gick där själv.
Postat av: Inga M
Selma: Hmm SIA = Skolans inre arbete, som det var förhkortning av gjordes ungefär i skiftet mellan 60- och 70 tal. Det var alltså en gigantisk utredning som skulle förbättra skolans inre arbete. Men jag vet inte vad den resulterade i, jag har en känsla av att den startade med höga ambitioner men inte alls blev genomförd. Fast jag kan ha fel. Det är så länge sedan. Bortåt 40 år sedan väl.
Trackback