John-E Franzén ...
Franzén är en kontroversiell konstnär. Han har målat tavlor från sin tid med Hells Angels i USA exempelvis och några speglar alldeles förfärligt omoraliska scener. Han har gjort bilder av motorcyklar och bilar och kanske var det därför han fick kungens uppdrag att göra en målning av kungafamiljen på 80-talet. Kungaparet lär ha gillat hans porträtt på sonen i ishockeymundering. Beställare av kungafamiljeporträttet var staten om jag fattat rätt men kungen fick själv välja konstnär. Det kanske man ångrade när man fick besked om hans val. Statens konstetablissemang kan ju ha haft andra önskemål. Franzéns bilder förde nog inte alltid tankarna till kungaporträtt om man uttrycker sig diskret. Och han är medlem i
Sofia Hogs legendariska mc-klubb med ursprung på söder i Stockholm.
Franzéns kungafamiljetavla blev omdiskuterad i alla kretsar. Rojalisterna klagade över att Victoria, den framtida drottningen, såg ut som en liten näbbgädda, att drottning Silvia fick ett roat, lite spefullt drag över ansiktet och en dominerande plats i bilden samtidigt som hon balanserar lite ostadigt på en fåtöljrygg, att Volvon var ett budskap om monarkins sammankoppling med svensk industri, att kungen inte fick en central plats i bilden utan ser lite off side ut, bakom de andra, att den ende som det lyser om i bilden är Carl Filip, att kungen "låtsaspangar" mot drottningen med sin tumme. Sedan kom konstnärskollegorna (de avundsjuka?) och skällde på Johan-E för att han lade sig platt för monarkin genom att måla kungaporträtt. Silvia tyckte uppenbarligen inte om bilden alls, särskilt inte hur Victoria framställdes. Dessutom klagade hon tydligen på hur det kungliga smalbenet såg ut, det var för mycket svängt tror jag hon menade, fel avmålat. Och det är klart om nu någon är expert på de kungliga smalbenen så är det väl drottningen.
Jag gillar tavlan i alla fall. De blå tonerna i bilden är sanslöst vackra och håller ihop den i en sorts harmoni tillsammans med den dramatiska gobelängen bakom som också verkar sammanhållande. Visst spretar personerna i kompositionen, man får inte intryck av en familj som är en enhet. De vänder sig hit och dit, blickarna går åt olika håll, de verkar vara på väg. De manliga; prins Carl Filip och kungen (och hunden!) tittar stadigt mot åskådaren i en linje, medan de tre kvinnliga; Silvia, Victoria och Madeleine i en annan linje, är mer okoncentrerade och tittar hit och dit, utan att bry sig om att söka kontakt med betraktaren av bilden. Det ger ett intryck av nonchalans / ointresse från dem.
Men å andra sidan får man en känsla av en ögonblicksbild, familjen fångad mitt i flygande fläng, när det är svårt att få barnen att göra som man vill, att stå och sitta som man tänkt sig. Livet är så där, inte särskilt idylliskt ens för en kungafamilj. Alla var överens om att lilla Victoria redan då utstrålade auktoritet och den försöker hon tveklöst hävda. Franzén själv talar om en bumeranglinje från kungen till Silvia, till Carl-Filip och till Madeleine och den placerar i så fall Victoria mitt i den flygande bumerangen, en placering som kan ses logisk med tanke på hennes speciella uppdrag i framtiden? För mig är det humor i bilden och ett lekfullt sätt att framställa kungafamiljen på. Kanske skojar Franzén med de kungliga i sin målningen, kanske inte. Är det en subtil karikatyr han har gjort? Eller var det något annat han velat måla men inte lyckades med. Hans fru säger ju att han helst velat göra om målningen från början när den väl var färdig. Men det är å andra sidan inte så ovanligt i konstens värld. Hur som helst så var tydligen den här bilden inte någon kick i karriären för honom. Det blev ett avståndstagande runt honom under en tid, från alla håll.
Här sitter vi nu och undrar varför Franzén inte blev bjuden på festligheterna efter invigningen av hans tavla, den som han jobbat och slitit med så länge. Kanske var det de statliga konstindenternas sätt att demonstrera sitt missnöje, eller kom ordern direkt från kungen? Det är frågan. Eller från Silvia som hade svårt att dölja sin besvikelse över målningen? Hur som helst så är det ännu inte för sent att reparera skadan och bjuda in nu. Johan-E lever fortfarande. Med åren så har nog tavlan ändå landat i en slags försoning hos de flesta, förhoppningsvis även hos kungafamiljen.
http://pergrunditz.wordpress.com/2010/06/12/franzens-magplask/
http://www.enjoyscandinavianart.com/frj/infofrj.shtml
http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/lag-kunglig-konstprofil-i-sverige-1.1088091
http://hoglander.se/blog/2007/07/20/portrattkonsten-i-koln/
http://meningar.pn79.se/#post8
Jag har inget minne av tavlan, när målades den? Annars är den som du säger, humoristisk och en ögonblicksbild och Victoria ser väl hur skön ut som helst!
Sv. Krämen i tårtan var äggula, smör, grädde, vaniljsocker och....vanligt socker en skvätt. :)
Anne: Tavlan var klar 1985 om jag minns rätt nu.
Den där krämen låter väldigt god.
Jag tycker den ser lite märklig ut. Det har jag alltid tyckt. Sofia Hogs säger du, det visste inte jag. Vad man kan få lära sig.
Tack för tips om TV-programmet. Och visst var väl Franzén lite kontroversiell förr i tiden, nu är väl snarast hans försök att vara normbrytande "klassisk mainstream". Men det är väl nästan bara Hells Angelsmålningen från 1960-talet som kan räknas dit, annars är det väl mest fina porträtt av gamla bilar och likande. Men måla kan han och det är ju kul med konstnärer som målar idag.
Och porträttet av kungafamiljen tycker jag blir bättre och bättre med tiden.
Selma: Om Sofia Hogs berättade LA-sonen som bor på söder.
Börje: Ja, idag är väl inte Franzén särskilt normbrytande. På 80-talet var det väl kanske mer hans livsstil än hans målningar som väckte uppseende. Jag tycker om målningen just för dess karaktär av att fånga ögonblicket och så ansatsen som är humoristisk, medvetet eller inte.
Tavlan visar att John E Franzen är en medelmåtta då det gäller kungaporträtt, inget bra målad med fel propotioner bl a. Angående Sofia Hogs sä ställer jag mig undrande varför du som skrev artikeln far med osanning att de skulle vara en Hells Angels klubb. Du vet inte vad du skriver tydligen. På så vis så blir din "artikel" föga trovärdig.
Jag ber om ursäkt om det var fel att beteckna klubben Sofia Hogs så. Jag kollade på nätet bl´.a. här http://www.dagensmedia.se/nyheter/article8666.ece
och där sägs att man har anknytning så till vida att man besöker varandras fester. Men en ansluten klubb är det alltså inte, rätt ska vara rätt. Och Du har rätt. Jag ska försöka ändra i inlägget men det är gammalt och svårt att få tag på. Jag har absolut inget emot ´hojar och mc-klubbar. Vi har en trevlig klubb här i Årjäng och en himla duktig mc-byggare som gör detta yrkesmässigt. Här i huset finns också en "riskokare" och för länge sedan körde jag en snygg gul Kawasaki, men bara över en sommar.
Tack för rättelsen!
Angående Franzéns tavla så gillar jag den oavsett proportionerna, den handlar inte om det. Smaken är som baken som bekant.
Allt är okej, ursäkta mig också att jag var lite för hård i min kritik. Jag reagerar för att medier har givit människor en så mörk bild av Harley klubbar och kultur, och på så vis skrämt upp och påverkat opinionen i många fall
Gunnar: Det finns ju kriminell verksamhet satt i system som använder motorcykel som en slags fasad för vad man egentligen håller på med. Jag tänker på olika rivaliserande internationella mc-gäng typ HA o B. De ger dåligt rykte åt Harley eftersom det är favvohojen. Men det finns naturligtvis mc-klubbar som inte alls ägnar sig åt sånt. Det går inte att döma kollektivt, varje indvid får ta ansvar för sina gärningar.
Jag håller med, men inte helt och hållet att B och HA ger dåligt rykte. Min teori är att de marknadsför HD ganska bra. Även Svensson vill ut och se lite hård och fruktad ut. Kolla exempelvis alla de som ej har haft råd med HD utan nöjer sig med en betydligt billigare japanare som är en kopia. De klär sig och rustar lack och läder med döskallar, eldsflammor och kulörer som påminner om B och HA. Det kan låta märkligt men jag tror att det förbjudna lockar Svensson litegrann..