En millimeter ...
... under ytan och vardagen kan man vara fruktansvärt ledsen men ändå utåt fungera som vanligt.
Inte förrän nu, efter min mammas bortgång, har jag haft anledning att träna på detta. Jag har helt enkelt inte haft anledning att vara ledsen förut på det här viset. En ny erfarenhet. Fast jag antar att det inte är hälsosamt att pensla på fernissan för tjockt. Sorgen måste kunna få sin plats och sin tid emellanåt. Jag pratar med vänner och kollegor om det och jag förstår att vi är många med liknande upplevelser, men att jag ändå inte fullt ut kan förstå någon annans sorg. Sorg är ett ensamt fenomen och innebär väldigt olika saker för olika människor. Den har nog förutom själva saknaden också andra ingredienser, oåtkomliga för en utomstående.
Inte förrän nu, efter min mammas bortgång, har jag haft anledning att träna på detta. Jag har helt enkelt inte haft anledning att vara ledsen förut på det här viset. En ny erfarenhet. Fast jag antar att det inte är hälsosamt att pensla på fernissan för tjockt. Sorgen måste kunna få sin plats och sin tid emellanåt. Jag pratar med vänner och kollegor om det och jag förstår att vi är många med liknande upplevelser, men att jag ändå inte fullt ut kan förstå någon annans sorg. Sorg är ett ensamt fenomen och innebär väldigt olika saker för olika människor. Den har nog förutom själva saknaden också andra ingredienser, oåtkomliga för en utomstående.
Kommentarer
Postat av: Selma
Sorg är ensam, så är det. Det knepiga är också att det kan komma över en långt senare om man inte grät klart när man skulle ha gjort det.
Postat av: anne
Och sorgens uttryck kan vara så olika men inte muíndre tunga för det.
Postat av: Mia
Så sant så... sorgen är mycket privat och ingen kan riktigt förstå någon annans känslor.
Trackback