Inga Magnusson

... och det är inte över förrän examen är färdigfirad ser det ut som. Det är inslag i radio och  nya insändare i tidningarna hela tiden.

Det ser ut som om frågan delar samhället i olika fraktioner, och nu hårddrar jag när jag beskriver dem, jag kategoriserar grovt, vilket gör att det inte stämmer med vars och ens åsikt, men kanske med gruppers.  Många av oss hamnar säkert inom flera grupper eftersom man väger samman olika synpunkter.

- De kristna som vill se en kristen examen i kyrkan

- Traditionalisterna som vill se en examen i kyrkan utan religiösa inslag så som den har varit utformad de senaste åren och som liknar den de själva gjorde i skolan.

- Vänsterfalangen som hyllar skolledarnas beslut att fira examen i sporthallen och skäller på politikerna som inte stöttar detta aktivt.

- Alliansen i kommunpolitiken vill se en examen i kyrkan och tolkar lagstiftningen som att det är möjligt.

- Skolledarna som har makten att besluta har tolkat lagstiftningen som att det är omöjligt med examen i kyrkan, man ska i hela kommunen välja andra lokaler eller vara utomhus.

-  Yngre barn i skolan + deras lärare för vilka examen har ett magiskt skimmer över sig och som vill ha den i kyrkan för det är vackert och högtidligt

- Äldre barn i skolan  för vilka examensdagen har förlorat sin magi och mest är en port till friheten och som struntar i var den går av stapeln, bara det blir sommarlov så fort som möjligt.

- Utilister (nyttotänkare!) bland lärarkollegorna för vilka det är obegripligt att en halvtimmes skolverksamhet per år kan väcka en enorm föräldrareaktion.  Vi har i decennier haft  en skola i Årjäng där vattnet rann genom taket, Vi har fortfarande mycket ålderdomliga och utslitna lokaler i centralorten,  vi har för stora elevgrupper och problem att få resurserna att räcka till och inget av detta har väckt någon stark opinion bland föräldrar.

- Demokrati-ivrare som är arga i största allmänhet för att skolan inte från början tog en ordentlig diskussion med föräldrar och elever i ärendet och åtminstone inhämtade synpunkter. Man känner sig överkörda.

- Kyrkans folk som har ställt upp på att erbjuda lokaler för examensfirande under många år, men som samtidigt säger att examen är inte en kyrklig högtid och man vill inte bidra till en lojalitetskonflikt för barnen genom att ordna  alternativ till sporthallsexamen. Men att man vill återkomma i diskussionen nästa år med lite mer tid.

- Eftertankens - kranka - blekhets- representanterna som säger att det bästa hade varit att fira som förut i år och förbereda lite bättre till nästa år istället för att hasta igenom ett beslut nu i elfte timmen.

- Lättvindighetsanhängarna som tycker att det kan inte vara så svårt att snabbt  ordna examen i en ny lokal

- Luttrade examensarrangörer som menar att det är många steg på vägen innan man har fått i hamn ett arrangemang som berör så många människor och att det därför kunde ha varit smart att avvakta med en förändring till nästa år.

- Muslimer  i vår kommun som beklagar beslutet för de känner sig utpekade som "bovarna i dramat". (Några har varit på kommunkontoret och bett att examen ska fortsätta i kyrkan!). De har som grupp inga problem med att vistas i svensk kyrka, men sedan kan det finnas individer som tycker annorlunda. Orsaken till examensfirandeförändringen är inte klagomål från invandrare utan förändringar i lagtexten.

Sammanfattningsvis kan man väl i alla fall konstatera att åsikterna i frågan haglar och examenskriget tillsammans med centrumdebatten har gett näring åt många samtal, både privata och offentliga.

Jag som jobbar i skolan tycker om att fira examen i kyrkan.  Kyrkolokalen är en mäktig inramning och det skulle ha känts fint att kunna fortsätta den traditionen. Men jag vill naturligtvis bidra till  att barnen kan få en fin examen ändå, när den för vår del blir i sporthallen. Huvudsaken att barnen får vara glada den här dagen.