Daniels tal ...
Det måste ha gått ett förfärat sus genom den närvarande publiken när Daniel reste sig upp och började tala. Många tänkte säkert att nu har den här lille bondpojken drabbats av hybris pga de reservationslösa hyllningarna och nu har han fått för sig att han kan hålla tal, spontant, fritt ur hjärtat. Och delvis på engelska som han enligt media är så dålig på. Stackarn! Han kommer att skämma ut sig själv, sin hustru och hela kungafamiljen, ja hela tillställningen. Man förväntade sig nog något snabbt framhasplat i osäker tunn huvudton ackompanjerat av ett ryckigt fjäskande kroppsspråk.
Men det blev en succé, ett tal som balanserade perfekt mellan det känslosamma, personliga och det offentliga. Talet framfördes lugnt med vardaglig djup röst, utan fysiska åthävor, blicken var stadig och ansiktsuttrycket orubbat vänligt, inbjudande. Utan fusklappar fick man intrycket av ett spontant framförande. Det berörde på alldeles rätt sätt och följdes av stående ovationer, applåder som aldrig ville ta slut.
Hur gjorde han det? Självklart hade han inte skrivit det helt solokvist. Han hade förstås gjort det tillsammans med sin pappa som av allt att döma har lång erfarenhet av att hålla tal. Förmodligen även godkänt av kungaparet. Kanske visste inte Victoria om innehållet i det för att hon skulle bli glatt överraskad vid festen.
De har, tänker jag mig, grupperat talet i avdelningar så att allt skulle komma med som Daniel ville förmedla till folket, kungafamiljen och framför allt Victoria. Sen kan man memorera genom att dels träna förstås, det måste man göra, dels genom att ge varje avdelning av talet en bild som hänger ihop med de andra bilderna i ett långt tåg. Det skulle exempelvis kunna vara en vara en klocka (tiden de varit tillsammans) som drar med sig en bunt brev i ett hjärta ( kärleksbreven) sedan följer andra bilder symboliserande varje talavdelning. Minnet måste ha stöd i form av inre bilder eller lappar med stödord, för i nervositet så är det lätt att glömma eller blanda ihop annars.
Talet hade allt som man kan begära för att engagera lyssnarna och beröra dem; det var personligt ( de 30 lapparna), självdistans utan att vara underdånig ( framhöll alla goda rådgivares roll), kärlek i massor förstås till Victoria (himla manligt och modigt, det vet alla kvinnor som lyssnade), närvaro i just det ögonblicket (genom att referera till den nyligen genomförda kortégen), humor (groda som blev kysst av prinsessan), blickade framåt på ett positivt sätt ( betonade sitt ansvar att stödja Victoria)
Jag blev mycket imponerad av både Olle Westlings som av Daniels tal.
De talen var betydligt bättre och personligare än vad självaste kungen lyckades få till trots att den sistnämnde har betydligt mer vana av att hålla tal. Kanske just därför som det blir slentrian i talen, medan mer ovana talare lägger mer tid och energi på förarbetet.
Att hålla bra tal är ofta mycket förarbete fast det sedan helst ska låta spontant vid framförandet.
Ja, det var ett imponerande tal. Jag blev verkligen imponerad. Jag tror dock att Daniel har ordets gåva. Jag tror att det finns mycket djup i den killen, annars tror jag inte att det hade hållt. Kanske har hans sjukdom fått honom att få ett djuo både i livet och i sig själv. Han verkar ha en självdistans till saker och ting. En självdistans som jag tycker det kan vara svårt att finna hos unga människor men som man kan finna hos många äldre kan ha.
Retorik-konsten att övertyga!!!
Bortsett från att talet var väl uppbyggt och framfört, så tycker jag (som den sakkunskap jag nu är...) att Daniels engelska var förvånansvärt bra. Han var tydlig, accent är inget fel, talet flöt naturligt och han klarade av passager som den som inte talar engelska dagligdax hade hakat upp sig på. Inte nödvändigtvis ordval men språkflödet.
Jag är impregnerad!
PS. Självklart menar jag imponerad, men ibland fyller impregnerad en bättre funktion! :)
Marie: Du har säkert rätt i att hans sjukdom har fått gett honom ett djup som människa. Han har inte kunnat ta allt för givet och då blir man tacksam mot det som funkar i livet.
Anne: Hmmm visst blir man impregnerad av Daniel. Roligt att engelskan funkade också, den kan jag inte bedöma men den lät bra. Om jag inte minns fel så spekulerades det i början på förhållandet i att Daniels dåliga engelska var en av orsakerna till att det dröjde med kungaparets godkännande. Kanske har han fått träna under god ledning de senaste åren.
Nu har jag missat något historiskt märker jag. Eftersom jag inte är särskilt road av kungahusets bravader nöjde jag mig med att se själva vigselakten för att veta vad "de andra" pratade om när det gällde kläder, blommor osv. Jag får väl leta upp hans tal och lyssna i efterhand, det borde gå i denna datoriserade värld.