Avsked ...
... av mitt barndomshem tog jag igår måndag. Sakta gick jag runt och strök lite över de gamla välkända möblerna, präntade in dem i minnet, hur de kändes och såg ut, med tårarna strömmande nerför kinderna förstås. Idag tisdag hämtas de av auktionisten och jag kommer inte att orka vara där. 
Den här var nog svårast att slita sig från, den lilla mahognysekretären. Den köpte mina föräldrar till mig när jag började realskolan för att jag skulle ha en studieplats. Och den var verkligen perfekt, rymde alla skolböckerna på hyllan där uppe, böcker som man måste köpa själv på den tiden. Ett års inköp av läromedel och annat studiemateriel kostade motsvarande en månadslön för min pappa då. Den summan deponerades på bokhandeln så jag kunde ta ut det jag behövde vartefter och slapp ha pengar med till skolan. Papper och pärmar fick plats i de stora lådorna under. Skivan gick att dra ut och i facken där bakom låg pennor, sudd, linjal, passare, gradskiva och andra skrivredskap. 
Linneskåpet är också mahogny. Det var en praktisk möbel och innehöll när jag var barn, allt som behövdes till fest; de kallmanglade gnistrande vita linnedukarna, matservisen, kaffeserviserna, finbesticken. Runt den finns en aura av försiktighet som jag kan känna fortfarande. Det gällde att ta fram med andakt så inget kraschade på vägen till bordet. När jag var liten fick jag inte ens komma i närheten av den här möbeln, barn ägde på den tiden inte självklart tillträde till hela bostaden.
Möbler typiska för 50-talet var det här när de köptes av mina föräldrar. Det var smidiga och smäckra, de tog inte stor plats men kunde rymma mycket. De flesta hade små bostäder så det passade bra. Minns att det som åkte ut ur barndomshemmet vid de här inköpen var den stora klumpiga äppletskänken med den ovala spegeln och en gigantisk äppletsoffa + stolar och ett stort matbord. Allt i mörkbehandlad ek, tungt och skrymmande. Mamma uppskattade verkligen att slippa baxa runt dem varje veckostädning. För så var det då, bostaden sopades (senare dammsögs) och våttorkades varje vecka.
Efter mahognytiden kom teak förstås. Teak kom att dominera ett helt decennium sedan; 60-talet. Och 60-talet och teak är populärt idag, det betalas hyfsat på auktion. Den vackra mahognyn däremot är näst intill värdelös, jag har kollat runt på Blocket, bara några hundringar för gedigna möbler. Men jag har inte plats till allt, kan inte förvara mer i källaren, det är fullt.
Sekretären tyckte jag om, väldigt mycket.
Säkert ett svårt avsked, men du har ju många fina minnen kvar. <3 Kram
Sekretären minns jag också, men inte linneskåpet. Det betydde förmodligen ingenting för mig i den åldern vi var då. Däremot minns jag inte att sekretären var en så otroligt praktisk möbel. Sådana görs inte idag. Jag förstår att det känns tungt, en bit av ditt ungdomsliv försvinner, men bara materiellt.
Nostalgitripp att läsa inlägget. Motsvarande möbler fanns i mitt föräldrhem. Förstår att mycket minnen och känslor är i omlopp i din kropp nu. Jobbigt, men du måste orka igenom detta. Hur är det, har du några syskon att dela bördan med?
Selma: Den har många minnen med sig för mig
Ingrid: Jag kommer ju alltid att minnas det här.
Suss: Så där praktiska och bra möbler finns inte idag och kanske är de överflödiga eftersom de inte rymmer en dator.
Mia: Tankarna går runt det här hela tiden nu, flera gånger varje dag. Jag har en bror och det är jag glad för i det här läget. Mest glad över att vi inte rök ihop när vi delade upp grejerna från mammas hem.