Inga Magnusson

"Skynda att älska"

Som en del av sorgearbetet efter min mamma,  så är det givande att läsa böcker. Den här är skriven av Alex Schulman son till den berömde tevemannen Allan Schulman. Allan gifte om sig på äldre dar med den betydligt yngre Lisette (dotter till författaren Sven Stolpe eller blandar jag ihop nåt nu??) och fick fler barn bl.a. Alex och Calle.

Eftersom Allan var runt 60 när han blev pappa igen så blev det att "skynda att älska" innan pappan blev för gammal. Det är en bra bok, mycket läsvärd. Den lämnar ut lagom mycket av händelserna i familjen och kränker inte någon genom att bli för privat. Alex nöjer sig med att berätta ur ett personligt perspektiv hur han själv upplevde sin pappa både som barn och som vuxen. Hans bok är i hög grad ett sätt att bearbeta sorgen efter pappan och med i den processen finns också i hög grad torpet i Värmland och terapeuten. Jag hade tidigare en bild av Alex Schulman som sensationslysten och ytlig, men jag har ändrat mig. Det här är en läsvärd bok, skriven med djup och fingertoppskänsla, dessutom har Alex språket i sin hand och det gör boken läsvärd som litteratur, inte enbart som en beskrivning av far - sonförhållande och sorg.

Jo, den killen har två sidor, minst. Dels provokatörens, dels en djup och ömsint berättare...

Det kanske är så att de flesta av oss både har djup och yta, beroende på humör och omständigheter.

Se där.



Jag tycker mig ha läst blandade recensioner av boken, men säger du att den är bra, då tror jag på det.

Jag har inte läst boken.

Jag har inga fördomar om Alex Schulman: Den bild som han har målat upp i media om sig själv, behöver naturligtvis inte vara det intrycket man får av honom då man läser boken.



Men jag tänker inte läsa den baserat på att jag tror inte, med största sannolikhet, att boken kommer att hålla måttet: I dagens sverige kan nästan vem som helst, utan någon speciell litterär talang, få en bok utgiven.

Dessutom har sverige aldrig haft någon betydande författare/tänkare av någon rang, internationellt.

August strindberg är den som når högst, men slås lätt ut av giganter som: Goethe, Cervantes, Platon, Dostojevskij och Shakespeare.

Så varför skulle jag läsa en bok som ligger långt långt under dessa geniers alster.



/a

a: Jag ska inte ge mig in i någon djupare argumentation huruvida Sverige har några författare av rang. Det är ju också, som så mycket annat, en smaksak. Nu kan det ju vara så att när man plöjt igenom de giganter du nämner att man vill fortsätta läsa ändå och då får man sänka kraven eller sluta upp att läsa. Och jag väljer att sänka kraven för att kunna fortsätta läsa. Selma Lagerlöf är en svensk gigant att ta itu med förstås och så har Astrid Lindgren litterära kvaliteter som gör henne läsvärd även för en vuxen person och Lars Gustafsson och några till.



Alex Schulman spelar inte i samma division men är läsvärd och hans språk är föredömligt, hittar man inte så ofta idag.