Skämt ändrar sig över tid ...
Det är vi glada för!
Ja, skönt att barnaga är förbjudet nu.
Annat var det förr....kommer ihåg riset som hängde på väggen hemma som en påminnelse om vad som kunde hända om vi var olydiga...
Tidernas förändras och i en del fall är det en himla tur.
Bilden känns väldigt gammalt! Sedan läser jag Inger Maryissas kommentar, vi är jämgamla och hon har upplevt riset som ett verkligt hot i alla fall. I mitt hem fanns inte aga, min mor var väldigt övertygad om att i barnuppforstran behövdes varken aga eller daskar hit och dit. Och det folk av oss också... :-)
Det är häftigt när man upptäcker att tidens gång också är av godo!
Våra barnbarn tappade hakan över alla örfilar, som franska och andra barn fick utstå när vi var i Paris.
Och jag minns att grannbarnen fick smaka på mattpiskaren, när jag var barn. Det tyckte vi var upprörande.Trots att vi fick nog lite dingel också. Av mamma, inte av pappa. Men aldrig med redskap.
Ingermaryissa: Det måste ha varit hemskt att leva med hot om styk med riset.
Selma: Håller med!
Mia: Jag är född 1950. När jag växte upp var det vanligt att barn fick stryk, men oftast inte med ris el dy.
Anne: Det har blivit bättre.
Frktjatlund: Sverige har nog varit ett föregångsland på det här området, det kan vi vara stolta över tycker jag. När jag var barn på 50- 60 -talet så var det nog vanligast med typ örfilar för äldre barn och en dask i rumpan på små barn.
Alla: En intressant aspekt av detta med stryk som uppfostringsmetod under tidigare generationer är ju att föräldrars tro och den allmänna uppfattningen var att det var gott att fostra barn med aga. Om man inte gjorde det så skulle barnen mer eller mindre bli sämre människor. Stryk var alltså att betrakta som en god gärning.