"Maskarna på Carmine Street" ...
Jag brukar gilla Håkan Nessers böcker. Han är ju en utmärkt författare som har ett bra språk, jag tycker om hans ordbilder, ofta nyskapande. Miljöerna brukar också vara välbeskrivna och ibland till och med bekanta, åtminstone när han förlägger handlingen till Kumlasjön och Blackstabacken vilka hör till min barndom.
Men den här boken gillar jag inte. Kan inte sätta fingret på vad som är fel. Kanske att den så tydligt är skriven som en film? Eller att handlingen är förlagd till USA, i alla fall den sista delen? Eller att huvudpersonerna hela boken igenom är så levande döda av sorg? Jag saknar något av Nessers vanliga berättarglädje tror jag, det är för kompakt svart och storyn känns lite pliktskyldig, ungefär som att författaren nu måste få till en roman för att förlaget vill ha en? Eller att han måste försörja sig? (Tror jag i och för sig inte!). Eller att det finns för många utvik i berättelsen, utvik som saknar betydelse egentligen? Ok, alla är inte betydelselösa men en hel del av dem, det luktar lite Jan Guillou, han håller på med det hela tiden för att få ut sitt budskap till läsaren. Här handlar det inte om budskap på det sättet men det blir tråkigt.
Nej, för mig så lyfter inte berättelsen om Erik och Winnie och Sarah, men nu har jag i alla fall läst den.
Hmm. För mig har Nesser varit en ojämn bekantskap, några av van Veteren gick bra, andra inte. Genesarets sjö och Piccadilly Circus var suveräna men den om Herr Ris eller vad den hette (kom i pocket förra året) ligger knappt halvläst var det nu var jag lämnade den.
Däremot har jag börjat läsa Hundraåringen som klev ut genom fönstret (minns inte titeln ordagrant) idag och den är ju bara helt underbar!!! Har du läst minns (minns inte om det var den du tipsade om förra veckan)?
Anne: Nej det var inte jag som rekommenderade Hundraåringen men jag är sugen på att läsa den, läste på en annan blogg om den.
Jag brukar gilla Nesser men avslutade just Herr Roos och var inte alls nöjd. Den tog väldigt lång tid att ta sig igenom och lyfte aldrig. Har haft lust att läsa Maskarna också men nu blev jag tveksam...