Insamling i Årjäng, hederligt eller geschäft?
Efter alla avslöjanden om geschäft i samband med insamlingar till välgörande ändamål så blir man konstant misstänksam. Den här står uppställd i Årjäng vid Europamöblers parkering och jag hoppas att pengarna som kläderna inbringar kommer rätt personer till del, men jag har blivit fundersam.
En snabb koll på internet visar det här och man undrar allt mer vem som får del av pengarna för den här insamlingen av kläder. Ribotex AB är knutet till den här insamlingen liksom Malmtex.
SEn kollar jag vidare på nätet:
Så här skriver NWT om insamlingen i Arvika.
Nedan ett citat från tidningen Helsingborgs Dagblad 2007
"Bakom Malmtex AB står Raduan Chafchak som tidigare drivit ett antal bolag som försatts i konkurs. På företaget finns också hans son, Laoy Chafchak.
Hur kan den som lämnar kläder veta att överskottet verkligen går till ISHR?
-De kan ringa stiftelsen och fråga, säger Loay Chafchak.
Han kan dock inte svara på hur ISHR ska kunna veta hur mycket pengar hans företag får in genom klädförsäljningen.
Enligt Malmtex finns det omkring 70 klädinsamlingscontainrar i nordvästra Skåne. I Bjuvs kommun finns det fem insamlingsplatser.
ISHR:s ordförande Thomas Olsson kan inte garantera att Malmtex verkligen sköter redovisningen gentemot ISHR.
-I så fall måste vi ju vara med och det finns ingen hundraprocentig garanti för alla kan ju luras, säger han.
Han är upprörd över att tidningarna har skrivit om stiftelsens samarbete med företaget.
Kan ni inte anlita någon annan än Malmtex för insamlingen?
-Vem ska vi då anlita, svarar Thomas Olsson.
Det är företaget Tribotex som förvaltar ISHR. Enligt Bolagsverket handlade Tribotex med second handkläder fram till 2004, då verksamheten ändrades till handel med och uthyrning av plåtcontainrar. Thomas Olsson hävdar att Tribotex slutade handla med begagnade kläder redan 2001."
Var och en får väl själv avgöra om man ska lägga något här eller inte.
Det skadar inte att vara misstänksam och tänka efter någon gång extra innan man lämnar till diverse insamlingar.
Jag ringer numera alltid någon väletablerad insamlingsorganisation som kommer och hämtar när jag har fått grejer över. Det kan man förmodligen inte göra på mindre orter, men här fungerar det jättebra, man behöver bara ha ett visst antal säckar och det får man ju snabbt ihop vid en röjning.
Här sätts det ibland upp lappar utan någon som helst information utom ett mobilnummer som ingen svarar på. Ofta kommer de inte ens på utlovad dag utan grejerna blir stående.
Båda: Nackdelen med att bo glest är förstås att det inte kommer någon och hämtar gamla kläder, man måste åka själv med dem. Och lite pyrt känns det att lämna där man själv bor. Jag vill ju inte se mina gamla kläder vandra omkring. Antagligen är det här ovan mest geschäft, jag menar därmed att huvudsyftet är att berika anordnarna, de som hyr ut containrarna och som hämtar och fixar. I vågen av åtvinning så har det skapats en stor marknad.