Inga Magnusson

... visas just nu på Liljevalchs i Stockholm. Det är en utställning som får mungiporna att gå uppåt. Det är fascinerande att se verk skapade av människor som inte är konstutbildade, eller som inte har någon identitet som konstnärer. Vi såg den idag torsdag alltihop.

Det är en annorlunda konst, skapad av det som funnits tillgängligt för tillfället. Det är ofta manliga konstnärer, enligt guiden möjligen beroende på att det handlat om män som plötsligt fått tid över genom pension, sjukdom eller andra skäl. De skapar då av sånt som de är vana vid, sånt som är skrymmande; sten, trä, plåt, gummidäck osv. Kvinnor skapar också men deras skapande är oftare mindre och kan vikas ihop och läggas i en byrålåda, alltså svårare att få syn på.

Det är helt fantastiskt att se;

De makalösa trämosaikmoskeerna där mannens hustru ser jättesur ut på porträttbilden. Hon har nog fått minimal tid.

Tänk mannen som en dag på 70-talet bara reste sig upp ur fåtöljen och började brodera med garn på ett draperi och han fortsatte brodera de mest fantastiska konstverk till 2005 då han slutade lika plötsligt som han börjat.

Tänk mannen som blev arg på att han tvingades skicka sina kor till slakt pga nya EU-direktiv och därför gjorde ett gigantiskt konstverk av en lång vedtrave, där en sektion fanns som minnesmärke över varje enskild ko.

Tänk kvinnan som byggde en monumental mur av sten, betong och medicinburkar i glas för att hålla hönorna från grönsakerna.

Tänk de två tremänningarna som gjorde egna träskulpturerna på var sin sida om Atlanten utan att veta om varandra. Till slut fick de kontakt och fick se att de hade gemensamt intresse.

Tänk mannen som gjorde vilda exotiska djur i naturlig storlek av plåt, däck, gamla ölburkar o.dy.

Det här är visst konst framdriven av en obetvinglig lust att skapa något, men ibland tvivlar jag på det jag ser på Moderna museet.

Det här är en fortsättning på utställningen på samma tema som visades i Göteborg för ett tag sedan. Men nu har man bytt ut en del verk. Linder Eriksson från Karlanda är med nu igen.

Sen var vi förstås på Skansen med dotter och barnbarn men det berättar jag om senare.