Poesi på beställning?
Poesi kan jag inget om, men jag tycker att det borde vara som att twittra; ja menar säga så mycket som möjligt med så får ord som möjligt och gärna förmedla den aktuella stämningen. Det är väl twittrandets själ?
Det är därför jag inte kan vare sig twittra eller skriva poesi; mitt skrivande har en densitet i höjd med bomull. Orden bara sväller ut över alla bräddar, pöser över kanten och inget blir det sagt i alla fall!! Skitt!
Men förfrågan om poesi är alltså ställd till fel personer menar jag, man borde fråga twittrarna istället. De kanske är mindre högfärdiga och dessutom mutbart fattiga. Så blir det ju garanterat ETT DOKUMENT I TIDEN!
Inga...ibland vet jag PRECIS varför jag inte kan sluta läsa dina inlägg :-)))
Marie: ;-)
Å jag vet inte ens vad man gör när man twittrar, än mindre hur man skriver en kärleksdikt. Jag håller mig i julklappsrummet med min "diktning". Där går det bra!
Suss: Ett trevligt julklappsrim kanske duger nu när maninte fick napp bland de etablerade poeterna.
Det måste vara svårt att skriva en hyllning till kärleken om man t ex är nyskild men sen spelar det säkert också in hur rojalistisk man är. Sen vet jag inte riktigt om jag tror att twittrare är fattiga generellt eller om man rent ska behöva skriva mot vad man tror och känner för pengar. En man jag jobbade med för en massa år sen i städet på sjukhuset sa som så han: Jag säljer hellre min kropp än min själ. Han var utbildad journalist men skrev på frilansbasis det han ville skriva om och försörjde sig på städningen.
Selma: I så fall blir det väl en dikt om olycklig kärlek och det kanske inte passar tillfället. Jag förstår om poeterna inte har tid eller inte känner för det eller är brinnande antirojalister, helt ok. Men jag har svårt att förstå varför de måste bli så arga över ett ganska smickrande erbjudande. Kan man inte avböja vänligt?
Din arbetskamrat gjorde ett medvetet val. Jag antar att det blev dubbelt arbete på så sätt. Låter lite kämpigt, men som sagt det kan ju vara ett val.